Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Det modärna Rom, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
gör sig folktomt för att med* sitt hjärteblod nära de stora städerna som
en civilisationens Minotauros. I alla händelser tror äfven jag, att det är
i synnerhet hufvudstäderna, som söfva och förvilla samvetena. Icke
mindre sant förblir det visserligen, att endast de frigöra anlagen, då
stor-stadsexistenskampens hopade svårigheter och hinder bli måttstocken för
den själfmedvetna kraften, under det att godtköpsberömmet och beundran
i en landsortsstads bekväma lugna lif skulle förslöat och dödat
begåf-ningen. Rom är likasom andra hufvudstäder med ett ord eldprofvet.
Den förädlar somliga, förstör, moraliskt andra. Här försiggår ett
naturligt urval, de oförmögna gå under, de svaga duka under för frestelsen,
men de starka, de ursprungliga och fruktbara individualiteterna finna sin
lifssfer: striden, och som stridens pris: framgången.
Roms politiska väsen låter icke lätt definiera sig. Helt nyligen
har hufvudstaden skickat de Felice som representant till parlamentet,
samme de Felice, som af domstolen i Palermo dömts till aderton års
fängelse, och låtit falla igenom hans motståndare furst Odescalchi, en
klok men sniken millionär. Något längre sedan är det romarne vid
kommunalvalen förhjälpte ett ståtligt antal klerikaler till seger. Det skulle
således kunna synas, som om Roms politiska ideal vacklade mellan de
ytterligaste motsatser, mellan den sociala revolutionen och återställandet
af påfvens världsliga makt. Det vore dock ett misstag att döma efter
dylika symptom. Rom återspeglar just häri massornas fysiska tillstånd,
hvilka ledas mindre af reflexion än af ögonblickets intryck! Hvad är
det som sammanhåller dessa motsträfvande yttringar af en opposition?
Afsikten att vara fronden i den nya italienska monarkien. De Felices
val var ingenting annat än en demonstration till förmån för fullständig
amnesti åt de för politiska förseelser dömda under det förgångna året;
valet af de klerikala kommunalrådsmedlemmarna (vid hvilka val påfven
tillät de troende att gå till urnorna) skulle endast uttrycka, at; de
kommunala angelägenheterna fordrade icke så mycket politici som män med
administrativ förmåga. En sådan åsikt är helt säker riktig och nyttig;
ty det låter sig icke förnekas, att Rom oaktadt all medverkan från re- .
geringens sida icke uppfyller de anspråk, på bekvämlighet och komfort,
som andra europeiska storstäder tillfredsställa, och naturligtvis är felet att
söka hos kommunalförvaltningen, som är ett uttryck af befolkningens
smak och önskningar.
Rom införde elektrisk belysning och spårvagnar långt efter Milano
och Torino; Roms offentliga transportväsen förfogar ännu i dag icke
öfver mer än hundra täckta åkdon och äfven dessa finnas att tillgå blott
vintertid på ett par tre centralt belägna ställen; en reglementerad
likformighet i droskkuskarnas klädsel och ett ordnadt tariffväsende äro ännu
icke förverkligade ideal; det fins inga elektriska ga tur, som äro så
bekväma och i Milano förekomma så ofta; i centralstationen fins icke ens
en bänk, där man kan slå sig ned, medan man väntar; endast ett z fåtal
första-klass-restauranter och visst icke så eleganta .som i andra
hufvudstäder; teaterföreställningarna äro visserligen icke dåliga, men äga icke
den glans och konstnärliga betydelse, som i Milano och Napoli. Man
skulle härvidlag kunna säga, att det är romames politiska indifferentism
öfverförd på det ekonomiska lifvet och själfstyrelsen. Men hvad som i
det andra fallet är en fördel, emedan det där aflägsnar faran för
inter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
