Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Det modärna Rom, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88g
nationella förvecklingar, är här en olägenhet, som hindrar den eviga
.•staden att med naturens, skönhetens och konstens tjusning förena
komfortens behag.
Man förlitar sig på att främlingarna ändå komma till Rom — vare
sig de där finna hvad andra stora städer ha att erbjuda eller icke; man
förlitar sig-på att de månader, då parlamentet sammanträder, det
politiska lifvet skall fylla gatorna och sätta lif i handel och umgänge. Men
■då årstiden drifver bort främlingsströmmen, då kamrarna ha slutat, visar
sig Rom folktomt, nästan dödt. Den, som har sett Rom först på vintern
eller i början af våren och senare under den tryckande sommarhettan,
kan bekräfta det. Från december till april är staden som en leende
trädgård; på korson trängas vagnarna, blomsterflickorna bjuda ut sina
buketter, på Pincio och Janiculum ser man ett vimmel af brokiga färger
och af glada människor, som i det milda solskenet glädja sig åt det
förtjusande landskapet. Från Piazza di Spagna, den märkvärdiga plats som
var Stendhal så kär, stiger doften af violer och anemoner, och blonda
•engelska misser inandas med ett för dem dittills okändt välbehag den
balsamiska luften. • Alla hotell äro öppnade och fylda med resande ända
upp under taken, på restauranter och kaféer har man svårt att finna en
ledig plats och på gatorna flödar den febrila lifsström, som är
karaktäristisk för den modärna storstaden. Sommaren förändrar som med ett
trollslag allt: flera hotell stängas, kaféerna stå halftomma och de i det
skarpa solljuset liggande gatorna äro öfvergifna af den människosvärm,
som betäckte dem i månader. Rom tyckes hvila ut sig, som vore det trött
efter en öfverdrifven ansträngning, det tyckes åter vilja sjunka ned i den
foma stillheten, i hvilken endast ruiner och gamla minnen tala.
Men en sådan återgång är omöjlig. Som italienare anse vi det
.som vår plikt att frimodigt kritisera vår hufvudstad, emedan vi vilja se
den framför alla andra fri från fel; dock måste vi äfven erkänna hur mycket
.som uträttats under de gångna tjugufem åren — oaktadt den sedan
århundraden herskande indolensen och oaktadt de finansiella svårigheter,
.som ofta lagt hinder i vägen. Rom kan aldrig bli åter hvad det var
före 1870, emedan det blifvit förändradt från grunden; ty till och med
.sådana dagar, då det nu synes oss öfvergifvet och dödt, har det mer lif
•och rörelse än fordom under påfvetiden.
Staden har fördubblats. De nya stadsdelarna Maceo, Esquilino,
Prati di Castello ha vuxit upp ur den omgifvande campagnans steniga
mark och inneslutit den gamla urbs inom en krets, som numera synes
nästan liten. Den undersköna Via Nazionale, som i aftonbelysning liknar
-ett glänsande band mellan Piazza- Termini och Magnanapoli, har förenat
de lågt belägna stadsdelarna med de högre och skapat en ny
medelpunkt, där modärna praktbyggnader hålla en skadeslös för saknaden af
gamla palats. Tibern, som med poetisk frihet kallats gul, medan den
för prosaiska ögon endast visar sig smutsig, har på sina stränder sett
marmorkajer uppstå, som äro icke blott ändamålsenliga, utan ock en
konstnärlig prydnad, utan äfven skyddar Rom mot faran af
öfversväm-ningar. Två nya broar, Ponte Margerita och Ponte Garibaldi, ha
öppnat två storartade förbindelseleder mellan den högra och vänstra
stranden af den heliga floden och Ponte San Angelo, bron som för till San
Angelo, har blifvit omlagd och utvidgad, utan att den gamla
konstruk-o 7 o o 7 o
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
