Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Herr Edv. Alkmans antikritik, af Fredrik Vetterlund - Efterskrift af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»97
nerell! — angifvelse för oärlighet. Det är dock en sak, detta! Och
beskyllningen tar sig icke trefligare ut därför, att -den är så banalt
bekväm, och i följd af hela sin art så vansklig att inför utomstående exakt
motbevisa.
Då jag nu för ingen del vill vända den tillbaka mot hr Alkman,
måste jag tyvärr betvifla den kritiska grundligheten åtminstone i hans.
Wirséns-psykologi. Tänk hvilken litteraturhistorisk teaterbof han skall
pressa in i häfderna, när han en gång skrifver sin stora Wirsén-monografi! —
Det vore för resten lustigt att efter detta också se en »rent litterär»
essay af hr Alkman öfver Wirséns poesi. Kan han icke skänka oss en
sådan? Härvid blefve det ej hans behandling af åtskilliga svagare
festdikter o- d., som intresserade mig; den tror jag mig numera tämligen
känna. Men Wirsén har äfven faktiskt en lyrik, full af juniluft och
syrén-sus, af skära och blonda färger, af mystik och innerlighet — och de
varma och förstående ord, som hr A. utan tvifvel är i stånd att egna,
dessa dikter, dem, tillstår jag, är jag nyfiken att se.
Härmed slut från min sida.
Fredrik Vetterlund.
Efterskrift af redaktionen:
Ehuru utgifvaren af Nordisk Revy för sin del anser kritikern hr
Wirsén vara åtminstone för året tillräckligt omdebatterad, har han icke
velat neka hr Vetterlund införandet af denna artikel, som afser ätt vara
ett genmäle på hr Alkmans artikel i häftet 17—18, hvilken åter utgör
ett svar på det inlägg, hr V. som mellankommande part varit i tillfälle
att göra uti häftet 15—16. Hr Alkman, som tagit del af denna nya
artikel, har förklarat sig icke finna anledning att därpå svara. I
sammanhang med att utgifvaren förklarar debatten i denna sak nu afslutad
uti Nordisk Revy, tillåter han sig emellertid att bifoga ett par korta
erinringar med anledning af denna hr V:s artikel. Det synes honom,
som om hr V. icke gjort sig tillräckligt klart för hvad hr A. verkligen
skrifvit. Hr V. synes icke äga skäl att hovera sig öfver att hr A. skulle
tillgripit sina yttersta vapen och att tala om en ny upptäckt af hr
Alkman, som hr A. skulle ha gjort i senaste häftet, men icke haft en aning
om när han skref sin första uppsats.. Det vill förefalla utgifvaren som
alldeles tydligt, att hr A. haft hr W. lika fullständigt klar för sig i sin
första som sin andra uppsats, och att det blott varit en skilnad i den
form han valt för sin karaktäristik i ena eller andra uppsatsen.
Resultatet har varit och förblir detsamma: att hr Wirsén talar så att säga
med två tungor, efter som de fördömeliga tendenserna och idéerna
uttryckas af ena eller andra kategoriens män. I första uppsatsen
sammanställer hr A. själfva fakta och bevisningsgrundema och låter läsaren själf
draga den enda möjliga slutsatsen, och i andra uppsatsen åter formulerar
han samma resultat med uttryckliga direkta ord; det är hela skilnaden;
saken, hvarom striden hela tiden vändt sig, har från hr A:s sida varit
en och samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
