Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Två nya böcker (Per Hallström, En gammal historia; Axel Wallengren, Mannen med två hufvuden), af E. K—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het i detaljerna. Ur stilistisk synpunkt sedt, hör berättelsens sista
afdel-ning till det mest känsligt och väl skrifna, jag läst i svensk novellistik.
Utom »Mannen med två hufvuden» rymmer samlingen ännu en
större novell af allvarlig art. Dess titel är »Sandliljan» och dess ämne
en kärlekshistoria. Ut till Björkeberga reser botanisten doktor Fritz Lind
för att där tillbringa sommaren och samtidigt skrifva färdig sin afhandling
om sandfloran. Att han just valt denna plats, beror på att sandliljan —
Anthericum Liliago — blommar där i närheten, och hon är en af de fä
sandörter, ;han ännu icke studerat. Några dagar efter sin ankomst blir
han bekant med ägaren af traktens herregård, en baron Pleskow och
hans dotter; mellan Lind och fröken Mary utvecklar sig ett
kärleksförhållande. Så reser hon bort på några veckor, lämnande Lind ensam
med sin längtan, hvilken småningom öfvergår till en obetvinglig åtrå efter
kvinnan, i allmänhet. Med sin yppiga, sinligt varma skönhet frestar honom
kammarjungfrun Blenda, han ger vika för ett ögonblick, och om denna
hans momentana förvillelse blir fröken Mary vid sin hemkomst
underrättad genom ett anonymt bref. Resultatet blir att hon bryter
förhållandet, ehuru förf, antydningsvis öppnar ett hälft perspektiv till att Lind
åter ’skall kunna vinna hennes förtroende. Hvad som ger en särskild
charme åt denna berättelse är den bakgrund af stämningsfull skildring,
mot hvilken den tecknar sig. Förf, visar sig förtrogen med naturens mest
intima och mest skiftande lif, han har öppen blick för hvarje enskildt
smådrag däri, utan att dock någonsin hemfalla åt det själlösa
detaljuppräknande, som så ofta i våra böcker får gå och gälla som
»naturmålning». Härtill kommer, att hans stil just i dylika skildringar får en
mjukhet som annars aldrig; den skiftar och glänser och böljar efter
stämningen som en vattenyta för dagrarnes och vindarnes spel.
Den tredje af bokens längre berättelser är humoristisk — och i sin
art en af de mest uppsluppet genomlustiga man kan läsa. Den handlar
om––––nej, jag öfverlämnar åt läsaren själf att taga reda på detta. Får
han sig därunder icke en verklig högtid af skratt, kan han trösta sig
med, att han säkert är en af de tråkigaste människorna i denna världen.
De öfriga novellerna, som upptagas i samlingen, äro af mindre
betydande värde — en af dem, den julsentimentala »Kristus i byn», kunde
gäma ha utelämnats -— men de äro dock alla läsvärda och utgöra
tillsammans med tre större redan nämda ett af årets värdefullaste insatser i vår
berättande litteratur. E. K—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
