Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 21—22 - Jultidningar och Julkalendrar med vederlikar, af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
Jultidningar och julkalendrar
med vederlikar.
Sä förmäten är jag ingalunda, att jag skulle vilja göra anspråk på,
att den individuella, kanske något paradoxartade, uppfattning, jag under
årens lopp kommit till beträffande jultidningarnas betydelse, bör betraktas
som den enda rätta och fullständiga eller åtminstone som mycket starkt
närmande sig därtill. Men det oaktadt och fastän det till mindre
upp-byggelse för min national- och klubbpatriotism är intrycket af de svenska
jultidningarna som alstrat min kätterska åskådning, skall jag våga
bekänna densamma. Mitt kätteri går nämligen därpå ut, att afsedda
publikationers väsentligaste betydelse är pro primo att bereda författare och
artister en mer storartad pekuniär ersättning än under andra förhållanden
resp, förläggare kunna eller vilja lemna och pro secundo praktiskt
påminna en massa människor inom vårt älskade fädernesland om tillvaron
af något som kallas för litteratur och konst i högre mening samt vänja
samma massa vid namnen på flera eller färre af dem, som formelt och
understundom äfven reelt ha till lefnadsuppgift att egna sig åt sådant.
Om denna min uppfattnings värde och tillämplighet på existerande
förhållanden kunna måhända emellertid meningarna vara något delade,
och jag vill inte tvista. Men i stället skulle jag vilja hålla hårdt på en
annan sak, och det vore, att en stor jultidning, hvilken ekonomiskt sedt är
en affär som nästan undantagslöst går hem och obestridligen träffar en
ovanligt stor publik, på hvilken den alltså kan litterärt och artistiskt utöfva en
viss bildande starkare eller svagare inverkan, borde ha till sin hufvuduppgift
något annat. Om det inte vore en så förtvifladt utnött gammal
idealistfras, som därtill lätt kunde misstydas i en gudsnådlig och-pjunkig riktning,
skulle jag vilja säga att detta något hos .en sådan tidning borde vara
något som pekade uppåt och framåt. Jag menar, att en sådan
jultidning borde sätta sin ära i att vara representativ, att representera den
lefvande litteraturen och konsten, en litteratur och konst med högre
sträfvanden än att blott och bait fungera som en förströelselitteratur,
eller som något trefligt att titta på, medan den fysiska smältningsprocessen
försiggår mellan jultidens feta anordningar. Och just därför skulle en
sådan tidning exempelvis mycket väl akta sig för att vara ett museum
för litterärt eller konstnärligt afdöda smakriktningar — att undvika sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
