Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Han lyfte stolt sin hjässa;
hans blickar flögo käckt.
Då märkte jag i dessa
den nya tidens fläkt.
Det var ej dessa skygga blickar,
som trälen ned mot jorden slår,
när väktarn vinkar eller nickar
och ämnar piska nya sår.
Det glänser och det ljungar
med trots ur ögonvrån,
liksom när blixten slungar
sitt bud om åskans dån.
Med denna bild en hälsning flugit,
att fädrens ande lefver än,
och att tyrannen icke sugit
den siste droppen blod af män.
Den gnista, som i smärta
ej värmt och eldat oss,
i våra söners hjärta
skall flamma upp som bloss.
Så må de unges blickar tända
en helig eld i hvarje själ!
Må alla marter bli förbrända —
allt som bär spår af namnet träl!
Välkomna, ungdomsblickar!
Välkommet, gryningssken,
som profetian skickar,
att natten svinner re’n.
XXI.
Du unge, som med några vänner vågat
att resa sig mot den, som dig förtryckt,
du järnhård boja ifrån handen sågat
och sökte drifva väktaren på flykt.
Hör, bödel! gör din plikt! — despoten hväste
och näps med risets läxa hvarje slaf!’ —
Hans öfvermakt den unges krafter kväste,
och blodigt hufvud bilan högg utaf.
Vid galgens fot på öfvervuxna grafven
dej h viskas af en träl med gråa hår:
’Så straffas öfvermod och vanvett! Slafven
med lifvet pliktat i sin bästa vår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
