Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Trälens sånger, af Svatopluk Cech, öfvers. af Alfred Jensen. XVI—XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Hans vänner inom häktets trånga galler
förtvina under fruktlös klagolåt;
än tyngre på oss alla oket faller,
fördubblande vår smärta och vår gråt.’
Jag ropar dock: O yngling! som en stjärna
du lyser genom mörkrets tunga natt.
Du, trälens unga, månbelysta tärna,
pryd grafvens kulle med din blomsterskatt!
G-jut ingen tår af klagan eller smärta,
•som hade du förlorat hvarje tröst!
Låt glädjetårar värma upp ditt hjärta,
ty du har hvilat vid en hjältes bröst!
Från bojan löst, lian får i näjder vandra,
där solen strålar evigt klar och fri.
Hans död var skön. Och hafva ej de andra
ett olycksöde mindre svårt än vi?
Om ock vi kunna röra våra leder
och icke andas cellens luft som de,
vi släpa midt i solen våra keder
och därtill nesans ännu tyngre ve.
XXII.
Välden skådar jag, som krossats,
jag ett sorl af röster hör.
Och af andar, som förlossats,
brusar en kaotisk kör.
Alla höja nya fanor,
alla träda nya banor,
och för hvarje dag i spetsen
nya ledare sig te.
Oupphörligt ökas kretsen
utaf kämpar, som begärligt
fatta vapen för ett härligt
syfte, för en stor idé.
Skilda tankar jag förnimmer
om vårt frihetsideal,
om vår samhällsbyggnads timmer
och om kärnan i dess skal.
Men i detta skrik och jämmer
oket dock än värre klämmer;
man bespottar mänskoheder,
man förtrampar rätt och lag. —
Tystnen, andra rop och eder!
för det enda, för det första,
för det bästa, för det största:
Oket ifrån nacken tag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
