Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Fallet Wagner, ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche, öfversättning af Albert Eriksson. Efterskrifter och Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
lion förkroppsligar Wagners sak, — i hennes tecken segrar hans sak . . .
Ah, den gamle röfvaren! Han röfvar ifrän oss ynglingarna, han röfvar
till och med våra kvinnor och släpar dem in i sin håla . . . Ah, den
gamle Minotaurus! Hvad har han icke redan kostat oss! Ärligen för
man i procession de skönaste flickor och ynglingar in i hans labyrint,
att han må sluka dem, — årligen uppstämmer hela Europa: »Upp, till
Kreta! Upp, till Kreta!»...
Efterskrift n:o 2.
— Mitt bref synes vara utsatt för ett missförstånd. På vissa
anleten märkas tacksamhetens veck; jag hör till och med ett stilla jubel.
Här såsom i mycket skulle jag föredraga att blifva förstådd. — Men
sedan ett nytt djur börjat husera i den tyske andens vinberg, riksmasken,
den berömda Rhinoxeia, förstår man icke mer ett enda ord af mig.
Kreuzzeitung själf bringar mig intyg därom, för att icke tala om
Littera-risches Centralblatt. — Jag har- gifvit tyskarna de djupaste böcker, som
de öfver hufvud taget äga — grund tillräckligt för att tyskarna, icke
skola förstå ett ord däraf. . . Om jag i denna skrift för krig mot Wagner
— och vid sidan däraf emot en tysk »smak» — om jag har hårda ord
för Bayreuther-kretinismen, så har jag därmed ingalunda haft för afsikt
att ställa till fest för andra musici. Andra musici komma gentemot Wagner
icke i betraktande. Det står illa till öfverallt. Förfallet är allmänt.
Sjukdomen har djupa rötter. Om Wagner blifver namnet för musikens förfall,
liksom Bernini för skulpturens, så är han dock icke dess orsak. Han
har blott påskyndat dess tempo — men visserligen på ett sätt, som gör
att man står slagen af skräck inför detta nästan brädstörtade
samman-sjunkande i grus och spillror. Han ägde dekadansens naivitet: det var
hans öfverlägsenhet. Han trodde på den, han blef icke stående inför
någon dekadansens logik. De andra tveka — det är skilnaden.
Ingenting annat; . . . Det som är gemensamt för Wagner och »de andra» -—
jag skall räkna upp det: den organiserande kraftens aftagande; missbruket
af nedärfda medel, utan den rättfärdigande förmågan, som hinner målet;
falskmynteriet i efterbildandet af stora former, för hvilkas uppnående
ingen i dag är stark, stolt, själfsäker, sund tillräckligt; öfverlifligheten i
detaljerna; lidelsen till hvarje pris; raffinemanget såsom medel att
öfver-skyla det utarmade lifvet: ständigt mindre kött och mera nerver. — Jag
känner blott en musiker, som ännu i dag är i stånd att göra en ouvertyr
af helt virke: och ingen vet hvem han är .. . Den musik, som i dag är
berömd, framstår, jämförd med Wagners, icke såsom »bättre» musik, utan
blott såsom obestämdare, likgiltigare: — likgiltigare, emedan halfheten
förlorar sin betydelse i och med närvaron af det hela. Och Wagner var
hel; Wagner var hela fördärfvet; Wagner var modet, viljan, öfvertygelsen
i fördärfvet — hvad betyder Johannes Brahms efter detta! . . . Hans
lycka var att tyskarna missförstodo honom: man tog honom för Wagners
antagonist, ■— man behöfde en antagonist! — Han gör ingen nödvändig
musik, han gör framför allt för mycket musik! —< Om man icke är rik,
skall man vara stolt nog till fattigdom! ... Den sympati Brahms
onekligen här och hvar ingifver, helt bortsedt från partiintressen och
partiåsikter, var mig länge en gåta: tills jag omsider, nästan genom
>1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
