Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Fallet Wagner, ett musikantproblem af Friedrich Nietzsche, öfversättning af Albert Eriksson. Efterskrifter och Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
mitt begrepp af det modärna. — Hvarje tid har i sitt mått af kraft
äfven ett mått på, hvilka dygder som äro de tillåtna, hvilka som äro
de förbjudna. Antingen äger den det uppåtstigande lifvets dygder: den
motsträfvar då af innersta grund det nedåtgående lifvets dygder. Eller också
är den själf en tid af nedåtgående lif, då behöfver den också
dekadans-dygderna, då hatar den allt, som endast rättfärdigar sig genom fullhet, genom
öfverfullhet af krafter. Ästetiken är oupplösligt bunden vid dessa biologiska
förutsättningar: det gifves en dekadansästetik, det gifves en klassisk ästetik,
— ett »skönt i sig» är ett hjärnspöke, liksom hela idealismen. — Inom de
så kallade moraliska värdenas trängre sfär skulle man icke kunna finna en
större motsats än den mellan en herremoral och de kristna
värdebegreppens moral. Den senare är vuxen på en allt igenom morbid jord
(— evangelierna visa oss fullständigt samma fysiologiska typer som
Do-stoiewskys romaner skildra). Herremoralen (»romersk», »hednisk», »klassisk»,
»renässans») däremot är tecknet för det lyckosamma lifvet, det
uppåtstigande lifvet, viljan till makt såsom lifsprihcip. Herremoralen bejakar lika
instinktivt som den kristna föi nekar f—»gud», »därofvan», » själfförsakelse»,
idel negationer). Den förra meddelar af sin fullhet å tingen —
förklarar, förskönar, förnuftiggör världen —, den senare förarmar, förbleker,
förfular tingens värde, förnekar världen. »Värld», ett kristet smädeord.
Dessa motsatser i värdeoptiken äro båda nödvändiga: de äro
åskådningssätt, som man icke kommer åt med skäl och vederläggningar. Man
vederlägger icke kristendomen, man vederlägger icke en sjukdom hos
ögat. Att man bekämpat pessimismen såsom en filosofi, var höjdpunkten
af det lärda idioteriet. Begreppen »sann» och »osann» hafva, såsom mig
synes, i optiken ingen mening. — Det enda man har att värja sig för,
är den falskhet, den instinktiva dubbelhet, som icke vill sc dessa
motsatser såsom motsatser: såsom det t. ex. var Wagners vilja, hvilken i
dylika oärligheter besatt, icke litet mästerskap. Att snegla efter
herremoralen, den förnäma moralen (— den isländska sagan är nästan dess
viktigaste urkund —) och samtidigt föra i munnen den motsatta läran
om »de smås evangelium», om behofvet af återlösning . .. Jag beundrar,
i förbigående sagdt,- blygsamheten hos de kristne, som gå till Bayreuth.
För egen del skulle jag icke uthärda vissa ord af en Wagners mun. Det
gifves begrepp, som icke höra till Bayreuth . . . Huru? en kristendom,
tillredd för Wagnerianskor, kanske af Wagnerianskor — ty Wagner var
på gamla dagar fullständigt feminini generis —? Jag upprepar det, de
kristna af i dag synas mig allt för blygsamma .. . Om Wagner var en
kristen, då var måhända Liszt en kyrkofader! — Behofvet af återlösning,
inbegreppet af alla kristna behof, har ingenting att göra med slika
pa-jazzos: det är den ärligaste uttrycksformen för dekadansen, det är det
mest öfvertygade, det mest smärtsamma jasägande till densamma
förmedelst sublima symboler och ceremonier. Den kristne vill blifva kvitt sig
själf. Le moi est toujours haissable. — Den förnäma moralen,
herremoralen, har däremot sina rötter i ett triumferande jasägande till sig själf,
—■ den år lifvets själfbejakande, själfförhärligande, den behofvet
äfvenledes sublima symboler öch ceremonier, men blott »därför att dess hjärta
är för fullt». Hela den sköna, hela den stora konsten hör hit:
bägge-deras väsen är tacksamhet. Å andia sidan kan man icke frånkänna dem
en instinktiv motvilja för dekadenterna, ett förakt, en afsky till och med
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
