- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 1. 1895 /
939

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Strandfogel, af Paul Rosenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

939

Strandfogel.

–-BB–

Septemberdagens luft är klar som kristall. Det är så högt
till himlen, den himmelsblå himlen. En sådan glans, en sådan
jublande fart i de drifvande hvita skyarne!

Gräsgrönt svallar hafvet vid synranden. Blått som speglande
stål rullar det fram sina vågor och lägger upp tång och sjögräs
och dallrande skum vid sandreflarne.

Men vinden går vidare. Den åker öfver sandbankarne,
rasslar i deras sandhafre, sätter i svängning de vissnade, bruna
syre–stabbarne och sveper samman vildasterns blomsterkvastar. Det
stillastående vattnet innanför bankarne ger den en lätt krusning.
Den glider upp öfver strandens röda tångbård, öfver den fina, hvita
sanden, far igenom marviolerna och strandmållorna, som i täta
stånd spirat upp ur den gamla, grå tången. Den flyger bort öfver
strandhedars torra grönska, öfver guldglänsande sädesstubb, och dör
bort för ögat i aflägsna pilträds silfverglitter.

Där jag går utefter stranden stöter jag alltsomoftast upp en
stenskvätta. Det hvita på stjärten blänker till när hon bugtar
mellan tånghögarne. Jag ser henne ibland, sittande bland mållorna,
ängsligt spejande, med stjärten krampaktigt höjande sig och
fallande, med ett kort, klapprande, vettskrämdt lock. Eller en ärla,
som skjuter upp i luften med ett par trotsiga toner, som slagna
på en messingstriangel.

Därute på bankarne ser det ut som om snö hade fallit. Så tätt
sitta måsarne sida vid sida. Öfver dem står ett moln af andra
måsar som flyga och fladdra, höja och sänka sig. Ett par
strandskator bilda stora mörka figurer mot det ljusare vattnet närmast
reflarne. En flock islandssnäppor flyger i kretsar kring bankarnes
yttersta udde. De ljusa bukarne glittra till ibland i solen.

* *

*



Solen brinner medan den sänker sig bakom en askgrå
molnvägg, som lägrat sig öfver synranden och hvars kanter och brescher
nu få glödande kopparfärg. Derofvanför badar i en förklarad
dager ett fält af himlen skimrande i ljusgrönt och rosafärgade siden.
Ännu högre drager ett väldigt molnstråk i vattrad lila.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0949.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free