Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - »Martyrium humanum», af Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgon. Kommen till mig, ropa hennes svällande, hvita
marmorlemmar, hennes höga, fasta bröst och hennes breda länder. Kom
till mig du förfinade slägte, jag skall gifva dina barn nytt blod
och nya nerver. Det nya blodet skall döfva tankarne, döda
minnena och återställa djurlifvets glädje. —
Jag opponerar mig icke i onödan mot en man, bakom
hvil-kens idoga arbete det ligger så mycket tankar och så mycket eget
kännande. »Jag afgör ingenting». Men jag jämförde, innan jag
lemnade den ovanligt intressanta utställningen, Venus
Consolatrix-idén, med det lilla poem konstnären skrifvit till reliefen » Tarantlar»..
Det lyder så:
Glömska vi gifva
— att glömma — att glömma —
Tankames sömn.
Sveda vi lindra
i såriga sinnen —
Minnenas sömn —
Vind,
Spela en kärlekssång
spela på silkessträng — —
Domna, o fluga,
bland blommor och sol
Lilla fluga,
bed,
Lilla fluga
sjung,
miserere — —
miserere — —
för oss
på domens dag. —
Jag känner mig stämd att sjunga ett miserere äfven för
Venus-Consolatrix, fastän hon inte ber därom. Jag för min del tror inte
att den staty är riktigt färdig, på hvilken det skall ristas:
elle viendra!
Paul Rosenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
