Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Köpmannen i Venedig, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpmannen i üenedig
på K. Dram. Teatern.
K. Dram. Teatern liar åter gjort ett försök att odla den
högre konsten ocli därvid, liksom ofta förut vid dylika tillfällen
uppmuntrats af publiken, hvilken måhända i genomsnitt ej är
nog litterärt och konstnärligt bildad för att sätta verkligt värde
på klassisk dramatik, men med synbart nöje tager emot, hvad
som än bjudes till omvexling med de franska markiserna, som
börjat åldras mer än lofligt, och de tyska kalfaktorerna, som
hota att bli alltför komiska.
Det tyckes emellertid inom teaterassociationen eller dess
styrelse råda en betänklig missuppfattning i afseende på hennes
ställning till konsten och till publiken. Ingen kan tvinga en
privat teateraffär att gifva något visst slags stycken, men
publiken önskar, att en dramatisk konstanstalt, som vill kallas landets
främsta, ej uteslutande uppför tredje rangens repertoir. Och
har en gång teaterns direktion själf beslutit att gifva
exempelvis en komedi af Shakspere, så äga åskådarne otvifvelaktigt rätt
att fordra, det ingen möda därvid leninas ospard. Får
upptagandet af ett klassiskt program den minsta bismak af att ha
skett så att säga par dépit, så innebär detta en förolämpning
och ett bedrägeri mot alla, som betala sina biljetter. Ty
publiken kommer på teatern och ser Shakspere, Molière och Schiller
för att njuta och lära, ej för att konstatera omöjligheten af den
s. k. högre dramatiska konsten. Men uppföres ett klassiskt stycke
så, att rent af liknöjdhet för konsten träder i dagen vid sidan
af bristerna i uppfattning, snille och kunskaper, då är det
teatern som förnedrar sig själf, och det är helt naturligt, att
åskådaren ej kan gripas af något varmare intresse.
“Köpmannen i Venedig“ är en prestation af detta slag. Man
kan jämföra den med “Regina von Emmeritz“ för ett år sedan,,
men ’ ej kritiskt granska dem från alldeles samma synpunkter.
Ty uppförandet af “Regina von Emmeritz“ visade en
ofullkomlighet, som var så hopplös, och misstag, som voro så befängda,
att det mesta måste skrifvas på den nakna oförmågans konto.
Hvad “Köpmannen i Venedig“ däremot angår, så äro bristerna
af det slag, att de med bästa vilja i världen ej kunna anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
