Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Köpmannen i Venedig, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
949
Man hade nästan väntat att, när K. Dram. Teatern npptog
just “Köpmannen i Venedig“, det skedde för att återgifva stycket
på ett i något afseende nytt sätt, och man stärktes i denna tro,
då det spordes, att teaterns främsta manliga sujett skulle utföra
Shylocks roll. Men man blef besviken. Det enda nya var hr
Hillbergs tyska brytning, och utförandet för öfrigt ‘på de flesta
händer så intresselöst, att man frestades till den elaka förmodan,
att direktionen valt just detta Shaksperestycke, emedan därtill
kunde få lånas dekorationer från operan.
Och dock finnes ett sätt att uppföra “Köpmannen i
Vene-dig“, som skulle ha väckt både uppmärksamhet och anklang,
emedan det ännu ej blifvit försökt, åtminstone inte hos oss,
nämligen att gifva stycket såsom Shakspere skrifvit det — såsom
lustspel. Det lämpar sig i hög grad därför. Det är byggdt på
sagomotiv och troligen endast en bearbetning af ett äldre stycke,
där juden varit absolut hufvu dperson. Men han är det ej här.
Shakspere har förlagt sagorna till sin egen tid och gifvit dem
dennas lif, samt därtill valt — eller bibehållit — Venedig till
plats för handlingen, emedan denna stad ännu på skaldens tid
erbjöd ett synnerligen beryktadt gladt och brokigt lif.
Handlingen i skådespelet “Köpmannen i Venedig“, hvilket
här gifves, är denna: En judisk ockrare som hatar de kristna
begagnar första möjlighet att ta hämd på dem, men blir orättvist
straffad och plundrad samt lemnar scenen tyngd af publikens
medlidande, — ty det är orätt att så grymt förfölja en stackars
semit, som dock ej förverkat rättigheten att vara människa och
begära upprättelse för lidna oförrätter.
Men handlingen i komedien “Köpmannen i Venedig “ är en
annan: På sitt gods utanför Venedig bor en rik, ung och vacker
dam, Portia, till hvilken friare komma från östan och vestan.
Hon roar sig med att leka sagoprinsessa och gömma sitt öde i
ett af de tre skrinen af guld, silfver och bly. Hon älskar
ingen och är glad öfver, att alla narrar misslyckas. En vacker
dag kommer en ung ädling från Venedig dit. Han är fattig och
har lånat pengar af sin bäste vän, för att pröfva lyckan. Han
och Portia bli kära i hvarandra, han lyckas välja det rätta
skrinet, hvilket i hennes ögon beseglar hans värde, och de falla i
hvarandras armar. Midt under det glada festruset få de
underrättelse om att vännen, som öppnat vägen till deras lycka är i
lifsfara, hotad af juden, som skaffat pengarna. Glädjen och
lyckan stå på spel, och alla äro rådlösa utom Portia, som hittar på
råd, förklär sig och räddar sin älskades vän, samt tar hela
sällskapet med sig tillbaka ut till sin villa. Och där börja de i
månskenet vid drömmande musik sin glada kärlekssaga på nytt
— tre par i stället för ett. Juden, den smutsige ockraren, som
vågat att lik ett olycksöde rufva öfver deras lycka ha de
oskadliggjort i en handvändning. Genom en liten advokatyr har Portia
gjort den gemena besten löjlig, skaffat hans rikedom i händerna
på hans vackra dotter, för att ätven hon skall bli rik och lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
