Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Köpmannen i Venedig, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
950
med sin älskade, ocli för att slutligen ej glömma vår Herre,
från hvilken glädjen, kärleken och all god gåfva kommer,
tvingas den judiske hednahunden att låta kristna sig.
Och det är denna komedi, som Shakspere skrifvit.
Någon frågar måhända: “Var Shakspere antisemit?" Tillåt
oss svara: “Ja, var lugn för det!"
Men han var en stor skald, en ovanligt stor skald — mycket
större än någon aktör är aktör. Därför har han ej skrifvit
“Köpmannen i Venedig" med antisemitisk tendens. Men juden
i Venedig erbjöd honom i sin figur den bästa symbol han kunde
välja, för att i ett ensamt väsen kunna framställa en väldig
makt i kamp mot den sorglösa glädjen, och for att kunna, af
detta väsen göra en verklig, lefvande människa, som handlar i
öfverensstämmelse med sin natur och på grund af de
förhållanden, hvari hon lefver. Och dessutom erbjöd juden möjligheten
att låta glädjen och lyckan segra på sätt som sig bör i ett lust-,
spel — genom att göra ondskan löjlig och sedan omvända henne
till det goda. Ty Shakspere liksom Portia och hennes vänner
anse, att de räddat Shylock åt himlen genom att tvinga, honom
till dopet.
Uppfattad’såsom lustspel ägerf Köpmannen i Venedig" för
Shylock en mycket vigtigare och’intressantare plats i
skådespelet än när stycket af en nyck eller af okunnighet förvandlas
till ett tungt skådespel, där juden går omkring och spelar
förtryckt och högtragisk. Han är helt enkelt en procentarskurk,
som visserligen äger allmänt mänskliga skäl att hämnas, men
som ej har fog att hämnas på oskyldiga. Han är snål på sin
nästas lit liksom på guld, men snålheten bedrar visheten, gör
honom dum och löjlig ända därhän, att han slipar sin
mördare-krdf mot skosulan inför höga rådet, och beröfvar honom sans och
måtta, ja, förvandlar honom slutligen till en dåre, som väcker
löje, när han i vanmäktigt raseri kastar bort knifven och tigger
om sina slantar.
Men sa spelas Shylock ej i allmänhet, och detta, så vidt
man af många tecken kan döma, på den enkla grunden, att
figu-len är sa kraftigt och storartadt tecknad, att skådespelaren från
första ögonblicket frestas bestiga koturnen — liksom hr
HiU-ln Cl j^t gifva rollen den färgläggning här ofvan antydts är
maliända svårt, dess svårare, som den trotsar en gammal
tradition, men det år en uppgift värdig en stor skådespelare, som
därigenom skulle- återge stycket dess rätta karaktär. Hr Hillberg
Har i själfständig uppfattning tillförene gjort goda kraftprof
— hvarför ej nu?
Det har på några håll gjorts affär af, att hr Hillberg bryter på
ty ska, och han har själf försvarat en anmärkning däremot med
utsagan, att enligt “regissörens uppgift" händelsen i stycket passerar år
i , samt att hr Hillberg själf därföre antagit Shylock vara en
ian ys ^Dnd exilerad jude . . . Det är ogörligt att polemisera mot
saclant ! Iror regissören, att “Köpmannen i Venedig" af
Shak-spere afsetts föregå vid någon bestämd tid? Och tror
skådespe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
