Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Köpmannen i Venedig, af Charles Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95i
laren, att Shylock någonsin varit annat än ett barn af Venedig,
ehuru han liksom alla judar, generation efter generation,
betraktades som främlingar både i Italien, i England och i andra
länder, ja äfven i Sverge. Men detta hindrar ej, att hr Hillberg
gärna kan bryta på tyska eller arabiska eller på hvilken dialekt
han någonsin vill, endast publiken kan höra allt hvad han har
att säga. Men det var någonting tragiskt att se och höra tredje
aktens scen på torget —- den första verkligt komiska scenen
Shylock har — när Tubal drifver med honom, ty båda
skåde-spelarne bröto som handelsresande, och en skock barn tjöto så
intensivt omkring dem, att knappt ett ord af dialogen kunde
uppfattas i salongen.
Komediens andra hufvudperson, Portia, glädjens och lyckans
representant, återgafs af fru Hoving. Hon spelade vackert och
behagligt, tekniskt väl studeradt, men saknade i ett och annat
moment växlande uttryck för eller mod att nog mångsidigt
uttrycka den lifsglada munterhet, som äfven hos den fint bildade
kvinnan i renässansens dagar tog sig ganska naiva och ogenerade
former, utan att belefvenhetens stränga lagar därföre behöfde
åsidosättas. Hon framstälde lyckligt sitt hemliga nöje att spela
advokat, men hade förbisett en stor effekt i samma akt —
kontrasten mellan hennes oroliga ifver att segra och till sista punkt
genomdrifva sina afsigter samt den uppsluppna glädjen öfver
segern, som genast förleder henne till. det kvmliga skälmstycket
med ringen.
Erbjöd hr Hillbergs spel detaljer af intresse, och var fru
Hofvings den enda verkligt goda prestationen i stycket, så
ür dock troligt, att deras artistiska egenskaper i än högre grad
gjort sig gällande, om de. fått en lyckligare omgifning. Ty
skådespelets öfriga roller hade råkat i händerna på skådespelare,
som antingen inte visste hvad de gjorde eller inte gjorde hvad
de visste. Jessica erhöll genom den begåfvade artisten fru
Sän-dell intet af den passionerade glöd, som tändt hennes sinnen
och förblindat henne, som kommer henne att rymma från fadern
och bli kristen, att stjäla hans guld och förslösa det på nöjen och
dårskaper, och att när månen nattetid belyser parken hänsjunka
i drömmande svärmerier med sin älskade, glömsk af allt utom
kärlek och poesi. Antonio kunde ej gärna få en olyckligare
representant än hr Olsson, hvars krasst veristiskä karaktäristik af
. en del roller i moderna borgerliga skådespel minst af allt lämpar
sig för den lugna, melankoliska kapitalisten-patriciern i Venedig.
Och af hans glada vänner Bassanio (hr Skånberg), Lorenzo
(hr Palme), Solanio (hr Hartman), Salarino (hr Nyblom),
samt Graziano (hr Personnef hade respektive skådespelare ej
förmått eller brytt sig om att göra en enda karaktär, en enda typ i stil
med styckets anda. Man rent af häpnade, när man såg dem
springa ut och in — till synes alldeles ändamålslöst, emedan ingen
af dem ingaf publiken det minsta intresse för de personer de
hade att återgifva. Och dock ha de, i synnerhet i
ensemblescenerna, hvar och en sin klart utpekade uppgift. Af den utsvultne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
