Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte - Julens diktsamlingar, af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966
Hvad man framför allt återfinner i hr Jensens »Nya Dikter» är
ett rikt idéinnehåll. Hans lyrik speglar hellre reflekterande
tankestämningar med motiv ur samhällslifvet, hvars böljor skumfradga omkiing
honom, än eruptiva känsloutbrott. Detta är en styrka — på samma
gång som det kan innebära en viss svaghet.
I dikter af denna art händer det nämligen lätt, att det insmyger
sig ett och annat af dessa stereotypa uttryck, i hvilka dagens partilösen
kristalliserat sig, utan att författaren, som skrifver under högtrycket af en
viss tankestämning, — helt naturligt nog förresten — märker det. Men
läsaren, hvilken ju i ett dylikt fall står på en mera objektiv ståndpunkt,
äfven om den i stort sedt sammanfaller med diktarens, rycker till, om
han påträffar ett uttryck, en turnerad fras, hvars estetiska valör är
förringad af det dagliga begagnandet. Ett exempel blott: »friheten» är nog
i och för sig ett både stort och bärkraftigt begrepp, men användt i
poesi verkar det för abstrakt att suggerera, alldeles som — för att taga ett
^xempel från den motsatta åsiktsgruppen —- ordet »fosterland». Jag
an-Hnärker detta, därför att hr Jensen på några ställen fallit in i denna
^banaliserande fraseologi.
Men i öfrigt — hur rikt och mäktigt verka icke hans bästa dikter!
’Öe spegla ett finbjldadt skaldetérnperament, som med skarp och .på
>amma gång sympatifyld’ bliék sÄiår in i. sin tidk’ and
iGringoirc, som sjunger såna stolta sån get. fastän j slffnå traSö^ §r’rhans
"hjärtas frände, föftypröletä’^ hår hW nn: varni,’ -revdtsjüdaiide"
medkänsla, och den offia&la réligffml^^ Han
otillfredsställande:
Herre! Hvarför med egen plåga
råga lidandets djupa mått?
Står det kanske i din förmåga
att åt alla bevisa godt ?
Är du Herren, stig ned från stammen!
Sår ej frälsa från syndaskammen,
lika litet som prästens amen.
Kraften är i vår vilja blott »
Alfred Jensens nya diktsamling är en bekantskap, som man ej
bor forsumma att stifta, och i vår samtida poesi utgör den ett
synnerligen värdefullt tillskott.
En hälsning från det unga, svenskt bildade Finland kan ju alltid
i och för sig vara viss om att finna anklang här i landet. Kbmmer den
så till på köpet draperad i poesiens mjuka veckrika mantel, blir den
naturligtvis endast så mycket mera välkommen. Jag vågar därför
förutspå, att hr Mikael Lybecks »Dikter» skola mötas med mycken sympati
af vår bokköpande allmänhet.
De förtjäna det också i rik mån. Utan att kunna ställas fullt
jämbördiga med t. ex. det bästa, som Tavaststjerna skänkt oss. vittna
de dock både till form och innehåll om ett varmt, känsligt
diktaretem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
