Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dansen öfver lag, novell af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
gä och stirra mig trött och — värst af allt! — höra pä
vaktmästaren. Men hvad kunde jag inte lida för henne!
Jag gick alltså in, fick den upplysningen, att före visaren nyss
gått upp i våningen för att visa ett par omkring — mitt par! —
hann upp, innan han stängt efter sig, och kom in. Just i
detsamma försvann en flik af en kjol i dörren till vänster, jag ville
skynda efter, men vaktmästaren, ett dumt och viktigt kreatur, som
ingenting förstod, hakade sig fast vid mig och talade dm för mig,
hvem som dekorerat den sal, hvari vi befunno oss. Hvad angick
det mig, till och med som jag, tack vare en tidsenlig bildning,
redan visste det och hörde karlen göra bock på bock i sin läxa.
Naturligtvis kunde jag inte visa någon oförklarlig brådska, mina
antydningar voro förlorade på honom, jag måste stanna och trösta
mig med, att där var ett rum bredvid också.
Under tiden iakttog jag min bödel med den skarpsyn,
hvar-för sådana embetsmän ofta äro utsatta, med offrets hatfulla intuition.
Jag har aldrig sett något liknande! En torr, smal karl,
alldeles som hopfäld, likt någon inventiös fabriksartike.l, sandfärgade
kindskägg, knarrande stämma, knarrande skor — det var omöjligt
att höra skilnad på när han talade eller bara gick. Och hans sätt
att gå till! Framåt i rak linie på det mäst gemena mekaniska sätt,
som om han pä en bricka framför sig bure sin egen viktighet
och vore rädd att stöta emot med den; när han kommit så långt
han kunde komma i den riktningen, vände han i matematiskt rät
vinkel och gick på samma sätt åt det nya hållet, allt detta utfördt
med den mest träaktiga konsekvens — han bokstafligen lefde sitt
lif i ålagrecquer.
Omsider kom mo vi in i andra rummet, men icke förr än det
redan var tomt där — då berättade han för mig slaget vid Lund,,
i anledning af en tafla!
Jag gjorde en skygg antydan om att det sällskapet där
innanför troligen också var i behof af hans intressanta upplysningar.
»Nej», sade han med ett leende, som lika bra kunde ha
åstadkommits af Egyptens äldsta mumie, »det är folk frän platsen, som
redan känner till det.»
Nu var så godt som allt hopp ute för mig. Jag fick nöja
mig med att följa dem på afständ, höra och veta, att de voro där
i rummet bredvid, som de regelbundet lemnade, strax innan vi
kommo dit, kunde ingenting vinna pä att gå min väg, ty. de
voro-ju kvar här, hade att låta mig släpas med och lyda uslingens
befallningar, stirra uppåt, tills nackkotan trängde in i hjärnan, vända,
kommenderas, excerceras, hela tiden under hans knarrande föredrag.
Med en döendes sista agg betraktade jag en kinesisk kruka,,
hvari Fredrik den förste brukade spegla sig, nej, det var en spegel
bakom mina minnen äro så dunkla från denna tid — och just
vid den spegeln visste jag, att hon nyss ordnat sitt förtjusande hår.
Med blodsprängda ögon iakttog jag en säng, hvari Karl XIII som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
