Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dansen öfver lag, novell af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Q
hertig vann en sjöseger; där drottning Sofia Dorothea lutat sitt
hufvud mot en fönsterpost, lutade jag mitt — det var inte mera
värdt, än hennes nu var! Till slut tog han sig för att. peka på
en alldeles svart, glansig dukyta utan ett spår af mänsklig
verksamhet på, och säga: »detta är ett porträtt af Karl den tolfte,
och det syns bäst härifrån», och därmed ställde han sig bakom
en dörr och var oförskämd nog att stirra midt i dörrspegeln, på
detta sätt antydande, att han betraktade mig som stående utom hvarje
folkrätt, och själf höll sig för god att duperas af detta bedrägeri.
Då nalkades det emellertid slutet på hela detta ovärdiga
tilltag, och jag kunde med sammanbitna tänder le öfver det; jag
visste, att jag snart skulle få revanche. De båda’ fruntimmerna
hade nyss gått sin väg, jag var ensam i våningen med min man.
Vi kommo ut i det rum, där vi börjat, ronden var slut, och jag
såg på hans hoppressadt dygdiga min af absolut ovetenhet, att han
väntade sig drickspängar här. Jag tog upp en krona ur fickan,
höll den gömd i handen, gjorde en åtbörd, som om jag ämnat
klappa honom på axeln för att i varm tacksamhet komplimentera
honom för allt hvad han gjort för mig, och lät kronan glida ned
mellan kragen och halsen, därefter hostade jag och såg otvunget
på honom.
Han spratt till, som om en orm stuckit honom ur en bukett,
han velat lukta på. Han stirrade förfärad på mig, medan axlarna
ryckte till; jag kunde förstå, att slanten nu nått, nedom
hängsel-korset. Jag krossade hans förvåning genom ett imponerande lugn
af människovänlig engelsk lord.
» Hva, hv . . . ?» stammade han.
»Ni menar, hur mycket det är», svarade jag. »Det får ni
se i afton.»
Och ännu hade jag icke hämnats nog. Det nedrigaste återstod.
»Har ni någon gång observerat utsikten från detta fönster?»
fortsatte jag omedelbart, »utmed allén här? Det . var där det
Viborgska gatloppet utfördes.»
Nu trängde hans ögon ut ur sina hålor. Denna utsikt, som
han visade folk på 365 dagar af året, skulle han icke ha
observerat den! Det var hans slutnummer detta, han skulle just till
att visa mig på den nyss. Hvad min historiska notis angår,
förstod han trots sin bestörtning att den måste vara oriktig, och det
gjorde honom ondt. Slanten var nu synbarligen längre ner, än
jag af blygsamhetsskäl ens kunde inlåta mig på att gissa — jag
gick rodnande ut.
Jag lämnande mannen där under ett porträtt af Erik den
fjortonde, ett af dessa olyckliga porträtt af denne kung, där hans
spanska dräkt snör in honom till en getings dimensioner, jag
lämnade honom där, det skulle ha varit mig svårt att säga, hvilken
af de båda herrarne, sorn såg ut att i det ögonblicket
smärtsammast känna kronans tyngd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
