Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dansen öfver lag, novell af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
och sprack där, sä att skal och frukter rullade ned om mig. Det
gjorde rätt ondt, ty jag hade en tunn, läg hatt.
»Aj», sade jag och tog åt hufvudet, innan jag hann häjda mig.
Och därmed skrattade vi båda två alldeles förryckt, och hela ämnet
för vårt samtal var borta för mig. Och som vi icke sutto säkra
där, sprungo vi upp och gingo planlöst vidare och pratade hit och
dit som förr.
Emellertid hade jag min första antydan gjord, den var inte
förlorad, och när hon senare föreslog mig att vara med om hennes
föreställning, försöka komma in i kretsen, förstod jag rätt väl, att
det var det gynsamma svaret pä min skygga bön om närmande,
men fann icke skäl att prässa vidare i dag, — tordes rent af inte,
ty där fanns kastanjeträd öfver allt.
Men hur skulle det gå till, frågade jag.
Ja, hon tordes ej införa mig, vår bekantskap var ju
så’egendomlig, men jag borde göra min visit hos hennes värdinna dagen därpå,
det kunde jag, ty hon var van vid sådana uppmärksamheter och
fordrade den till och med, hade fått några slags suveränitetsidéer
här — hennes man var anstäld vid slottet, hade visserligen
ingen hög syssla, men ägde förmögenhet. Hon var förrästen
mycket originell, värdinnan, i allt en bekantskap att göra. Om jag
slog an på henne, som jag säkert med ringa möda skulle göra
(kunde jag tänka mig bättre förebud vis å vis henne själf, än denna
gratiskomplimang?), blefve det snart ordnadt med införandet i
kretsen, hon, fröken Teresa, skulle befinna sig till hands, och allt
skulle bli mycket roligt. Jag skulle också få se, att beträffande
konstnärsskap var hon något mycket märkligare än de flästa. — Vi
skiljdes snart efter detta under mycket behagliga förväntningar, och,
viss om seger, samlade jag mig den kvällen till att skrifva åtta sidor
om min skald, naturligtvis de glädtigaste sidorna af honom, som
togo och ännu taga sig förträffligt ut.
Dagen därpå hade mitt värdfolk fått för sig, att deras jungfru
var förtappad, emedan hon ville ha röda yllemuddar, och målade
för henne en doms vision på köksväggen, som skulle ha passat
bättre för sixtinska kapellet; flickan själf kom in till mig och grät
i min handkanna och härledde sin djupt kända syndighet som arf
i blodet från en gudmor, hvilken lefde af att hålla kostymgarderob.
Det tog mig tolf minuter att ställa allt detta tillrätta och få mina
skor borstade, och då måste jag ändå mot mitt bättre vetande
förklara mig till motståndare af alla ärftlighetsteorier och hänvisa
till i6:de kapitlet 3:dje versen af Judiths bok, der jag hoppas hon
fann något uppbyggligt — ifall det kapitlet öfverhufvud existerar.
För matmodern gaf jag en kort resumé af Sem Tobs
»Doc-trina cristiana», med särskild tillämpning på yllemuddar, medan
mina skor allt tydligare speglade pigans lugnade drag, och, när
jag-lämnade dem, voro de alldeles försonade och höllo på att samråda
borta i korridoren, hvad som bäst passade att ge en sådan man
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
