Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dansen öfver lag, novell af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
som jag till middag. Det var därför med en naturlig känsla af
segervisshet jag gick att promenera och hvälfva tankar,., tills det
kunde vara tid att börja dagens stora eröfring.
Det lustiga huset därborta var lustigare än någonsin och kikade
på mig ur sina runda portfönster på ett rent af lättfärdigt sätt,
jag gick upp, fick af en tjänarinna i röd väst veta, att det skulle
»ackomodera frun att se mig, ha ha», och befann mig efter en
glimt af sol och två små galoscher, som jag tyckte mig känna igen,
i närheten af föremålet för min visit.
Hon var mycket fet, rödblond med gropar i ansigtet och
händerna, alldeles som madrasserad, hade ljusa blå ögon eller
rättare sagt bara ögonhvitor och ett synnerligen majestätiskt sätt.
Omkring sig hade hon de fetaste, mjukaste möbler jag sett, soffor
med randiga öfverdrag, som höllo feta kuddbarn till bröstet, puffar
som jäste likt deg, och små pallar som liknade sofvande kattor.
Det egendomligaste var ändå en hel uppsättning af fåglar på
chif-fonieren bakom henne och till och med öfver dörrarna,
uppstoppade fåglar i alla färger, som gåfvo rummet en ovanlig lukt,
troligen af arsenik. Jag förstod naturligtvis genast, att det var ■ om
dessa vårt samtal borde röra sig, och efter de första obetydliga
fraserna kastade jag mig in på området.
Jag såg med en hänförd min på en stare alldeles öfver hem
nes hufvud.
»Så vacker!» sade jag. »Jag kände en stare en gång, som kunde
en visa af Chöræus, första versen bara förstås.»’
»Nej», sade hon med mycket intresse och såg kollegialt på
mig, »lefver han?»
»Han blef högmodig», svarade jag, »och dog i armod — hm,
han flög ut och svälte ihjäl.»
Hon observerade icke min oförsigtighet, och jag förstod, att
jag kunde släppa mig lös, ingenting skulle förvåna henne att höra
om fåglar, om det så vore, att de födde lefvande ungar. Hennes
ansikte uttryckte en slö medkänsla och omedelbart därpå en ifrig
nyfikenhet. »Fins han qvar», frågade hon,’»blef han uppstoppad ?»
Det kunde jag inte gärna säga, eftersom jag icke var fullt
säker på, att han någonsin existerat. »Nej», sade jag allvarligt,
»det ville man icke. Han begrafdes med ett band af sin
älsk-lingspoet.»
Hon blef nästan hetsig. »Det gjorde, man mycket orätt i»,
ropade hon, »man har mycket mera glädje af dem sedan, de bli
så snygga då. Petter här uppe», — en kärleksfull och mycket
sned blick upp mot honom • — »han ville aldrig säga annat än
ka, ka, men ibland passade det in och blef rysligt lustigt.
Cre-scentia der bredvid» — det var tydligen en otäck grön papegoja
— »kunde tala så vackert. Det var en själ!»
»Hon ser mycket älsklig och huslig ut», inpassade jag.
»O ja», — hon himlade sig med ögonen inåtvända, plötsligt blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
