Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vetenskaplig eller asketisk uppfattning af nykterhetsfrågan, af Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
är som bekant en af de hufvudkällor, som leda
guldströmmen i ett fåtal storkapitalisters händer.
Jag anser det obehöfligt att företaga en i alla
afseen-den ledsam uppräkning af de af rusdrycker förorsakade
samhälls olyckorna, hvilka nog torde vara mer än väl kända.
Viktigare är att bemöta en invändning som alltid plägar
möta ett påpekande af dessa olyckor. “Ni förväxlar orsak
och värkan“, säger man. “Dessa samhälls olyckor äro icke
följder af, utan tvärtom orsaker till den rådande
drycken-skapen.“ Äfven om detta vore sant, kan det naturligtvis
icke ha mycket att betyda för den, som. anser äfven det
måttliga’ bruket af alkoholdrycker, således icke blott
dryc-kenskapen, för socialt fördärflig. Men det är icke sant.
Detta visar sig bl. a. af det lätt konstaterade faktum, att
de af hvad man här menar med samhällsolyckor minst
drabbade samhällsklasserna lemna en proportionsvis lika
stor (om icke större) kontingent till krogbefolkningen som
den mindre lyckligt lottade underklassen. (Jag inbegriper
naturligtvis under namnet krogar äfven de förgyllda, hvilka
vanligen prunka med något utländskt namn på sin skylt,
men som böra hålla till godo med det gamla goda
krognamnet hvilket äfven det, från början innebar något lika
litet vanhedrande som “café“ eller “restaurant“ nu göra.)
Ett särdeles upplysande analogi meddelar Bunge (i anf.
skr.), då han påpekar att årligen hundratals läkare falla
offer för morfinism, enär just läkarne äro de enda som ej
genom det i de flesta stater annars införda morfinförbudet
äro skyddade mot detta ännu mer än alkoholen frestande
rusmedel. Läkaren är dock en bildad och särskildt på det
område, hvarom här är fråga kunnig och klarsynt man och
tillhör vanligen de i ekonomiskt afseende lyckligt lottade.
Karaktärs styrkan håller emellertid ej alltid jämna steg med
vare sig bildningen eller ekonomien. Den kan finnas lika
mycket — och jag är böjd att tro mer — inom
underklassens, som inom öfvcrklassens led. Att underklassen
skenbarligen mer än öfverklässen rekryterar drinkarnes leder,
beror, enligt min tanke, helt enkelt på den förras
ojämförligt större talrikhet.
Det är tid att sluta. Jag skulle icke ogärna se, om
någon ville upptaga här uttalade meningar till kritik, och
hoppas i sådant fall, ännu, en gång få ordet.
Atén den 19 januari 1896.
Johan Bergman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
