Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Från opera och konsertsal.
Man skulle kunna tycka, att en operastyrelses sunda
förnuft borde försäkra allmänheten om så pass mycken
ur-skilning, att då en ny tenor engageras denne icke har samma
repertoir som den förnämste förut på platsen varande, åt
hvilken lättnad i tjenstgöringens tunga och hetta måste
beredas. Men detta förnuft och denna urskilning ha icke
begagnats vid uppgörelsen med signor Morello, som befinnes
ha ungefär samma triumfoperor som hr Ödmann. En
onödig rivalitet uppjagas därigenom mellan artisterna, och
spellistans enformighet förblir obruten.
Don José i Carmen hör som bekant till hr Ödmanns
äldsta och bästa partier. Signor Morello når också ej på
långt håll denna prestations musikaliska värde och
betydenhet. Bizets musik är långt ifrån att kunna affärdas
med enbar pathos och några fermati på höjden, den fordrar
— såsom Opera-Comiques repertoir i allmänhet — mjuka,
väl skolade, jemna och polerade röster samt en förmåga
af legatosång, af hvilken hvarken hr Morello eller hans
motpart fru Kundberg ega. ens de första grunderna. Hr
M. uteslöt också ogeneradt diverse saker i sitt parti, såsom
hälften af duon med Micaela, drillen i soldatvisan, hvars
slut han påsmetade en lika egenmäktig som effektlös
förändring. Något o färdigt och dilettantiskt stod därjemte
lätt att. upptäcka i ’sångrollens skötande alla akterna
igenom, särskildt sekunderingen, hvar den förekom,
utmärktes alls icke af den finess och påpasslighet, som annars hos
våra inhemska tenorer förekommer glädjande ofta.
I spelrolen äro de bägge artisterna mera jämnspelta,
och den italienskes italienska temperament passar
naturligtvis bättre för de explosiva scenerna än den värmländskes
värmländska, hvars rent konstnärliga förtjenst att lyckas
omdana sin lugna naturel till Josés spanska glöd och raseri
är obetingadt större än hr Morellos, som blott har att vara sig
själf i konstens form, en konst, som dessutom är af skäligen
primitiv art och misstager sig ej så litet om uttrycksmedlen.
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
