Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Den knubbiga, jemntjocka figuren, stundom nästan utan
hals, bereder också svårigheter, som någon kurs i plastik
måhända skulle kunna förminska, om ock ej till fullo
besegra. Någon bestämd stil i hr M:s spelsätt torde vara
svår att upptäcka, au skattar han åt ett ultramodernt
naturalistiskt spelsätt, mer på sin plats i ett dramatiskt
effekt-stycke än i en musikpjes, där då den omständigheten att
den sjunges i stället för att talas verkar onaturligt och
parodiskt. Än hyllar han ett gammaldags pose- och
tablå-manér, som icke gör sig särdeles lyckligt i sådan osmält
blandning med det föregående. Hr Morellos erkännansvärdt
naturliga och lifliga stumma spel skulle vara än mer på
sin plats, om det ej då och då bredde ut sig på bekostnad
af den föredragande motparten, som ju ej får ställas i
skymundan och hvars prestation bör sekunderas, ej domineras af
det stumma spelet hos den åhörande.
Denna motpart — Carmen — har i höst först gifvits
af fru Rundberg, som nog haft sina förtjenster i rolen en
gång i tiden, men som nu vuxit ifrån den — ej minst
kor-porelt. Publikens litet ogenerade men hänförda mottagande
af fru Linden i samma rol gaf luft åt såväl dess
belåtenhet med aflösningen som ock åt dess sympatier för en mer
än vanligt begåfvad, men därjämte också oaflåtligt
framåt-sträfvandé artist. Detta framåtsträfvande sätta vi särdeles,
stort värde på i en tid, då så många på sin tid lofvande
debutanter därefter gått tillbaka eller stått och stampat på
samma fläck, i bästa fall med ett eller annat enstaka
tuppfjät mot idealet. Vid fru Lindens debuter profeterade vi
henne en vacker framtid “såsom ett af den nyare
uppsättningens bästa löften“ och det kan naturligtvis ej annat än
glädja oss att denna profetia är på lysande god väg att
slå in.
Fallfärdig är hon dock ännu icke — dess bättre, ty
“hoppas är så ljuft“, som Carmen sjunger. Ännu torde
en rik utveckling vara för denna förmåga både önsklig och
möjlig, särdeles som talangens elasticitet tyckes förebåda
nya eröfringar både inom det komiskas och det tragiskas
gebiet. Det förra syntes en tid ligga konstnärinnan
närmare och på den tiden ville mer komplicerade karaktärer,
Carmen t. ex., ej helt lyckas henne, liksom ock hennes
Leonora då brast i accentens trovärdighet öch passionens
fyllighet. Men en friskare, mer illusorisk Nicolas i
Hoff-mans sagor, en mer engelskt karaktärsfull, finessfullt komisk
Milady i Fra Diavolo kunde Offenbach och Äuber aldrig
ha önskat sig. Nu på senare åren efter ytterligare
erfa-.1enhet, studier och studieresor ha emellertid konstnärinnans
tragiska partier genomgått en lika klarsynt som lyckosam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
