Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
tonattacker, olämpliga i fransk musik af denna art o. d.
Vinner Massenets opera härstädes någon längre ålder, så
är det lir Ödmanns förtjenst — — tills dess det blir hr
Lemons — — — kanhända.
Ovisst torde vara om Manon ligger inom fröken
Pe-trinis emploi. Det har åtminstone utrikes alltid visat sig
förmånligare för denna rol att besätta den med en
Carmens, Mignons tolkarinna än med en Lakmé, Julietté. Så
liar man t. ex. gjort i Wien, där fröken Renard visserligen
ej sjunger partiet i dess första sättning som här hos oss
fröken Petrini, men som i ersättning för några uteslutna
höj dtoner och passager levererar en totalbild af Manon, så
ursprunglig, fyllig och intensiv, att kompositören, förut en
smula orolig för omkastningarna i sångrolen, föll till föga,
öfverlycklig, Den vackra madame Heilbronn som kreerade
rolen i Paris, blef t. o. m. fördunklad, trots sin korrekta
vokalisation, sitt koketta spel och — framför allt — sin
alldeles förhexande skönhet. Hos oss skulle säkert fru
Dagmar Sterky, f. Bosse varit — men jag glömmer att k.
operan ej mer eger denna intressanta artist, som den
verkligen snarast möjligt borde vexla sig till — i utbyte mot
ett par, tre, fyra, fem mer eller mindre snutfagra och
ofärdiga dilettantskor på stat.
Fröken Petrini hade omsorgsfullt imiterat
Opera-Comique-teaterns Manons, realiserade imitationen med stor
sorgfällighet, stundom lyckligt nog, stundom ej, men saknar
det temperament, den artistsjäl, som får elden att brinna,
ljuset att värma. Hennes sång var i analogi med spelet,
välgjord och påpasslig, men känslotom, men enformig. Skada
också att de bägge koloraturariorna höra till det mest
tråkiga och misslyckade, man gärna kan tänka sig,
koloraturen själf så illa gjord, så tölpig och tafatt att det måste
väcka förvåning hos en sådan rutinerad notfabrikant som
herr Jules Massenet. Annars hade frök. Petrini kunnat
haft tillfälle att mer utmärka sig. Hvarför ej använda
henne i mera lämpliga roler? Man kunde ju taga upp Massés
Galathée, om det skall vara en nouveauté, eller reprisera
Kronjuvelerna eller Dinorah eller Nordens stjärna eller
Adams Giralda, som vid sitt uppförande häromsist rönte
oförtjent motgång, beroende på representationens snartycke
med elevuppvisning både i hufvudrolerna och på
kapellmästarestolen.
De öfriga rolerna i Manon voro mer eller mindre
tokigt besatta. Hr Johanson skulle ha passat till Brétigny,
nu var det hr Brag, som i sin ordning kunnat få taga hr
Grafströms rol, hvilken sistnämnde kunnat soulageras med
värdshusvärdens, för hvilken han skulle passat så bra. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
