Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io5
fournissören. Man vet ju, hur antikvitetsfabriker florera i
våra dagar, ej minst hr S:s.
Då det nu verkligen kan vara nog för en tid med
Massenets-operor, våga vi hemställa, om ej något hittills
ouppfördt arbete af Gounod eller Thomas, bägge hufvudet
högre än Massenet och Saint-Saens, kunde komma i åtanka.
Gounods intagande idyll “Mireille“ t. ex. borde ej längre
vara främmande för svenska operan och af Thomas kunde
väl ock något arbete mer än Mignon lätt gifvas, t. ex. den
eleganta operetten “Le Caid", då “Hamlet" numera kanske
ej blefve så lättsmält som på Grabows och Langes tid, då
den — icke gafs.
Signor Morello skulle visa sig från en bättre sida i
Verdi-operan Otello, var det meningen, än i Verdi-operan
Aida, där han var tragikomisk i åminnelse, men det ville
ej bli någon riktig revanche. Utseendet var här lämpligt
ajusteradt och en del af spelet riktigt och effektfullt, men
sången återförde oss till Köpenhamnsoperan, då hr Fr.
Brun “sjunger" någon af sina mest “heroiska“ uppgifter,
med den skilnad likväl att den operasalongen är stor och
vår liten, en ryslig omständighet i förevarande (ganska
sorgliga) fall — till det värre för oss. Hur hr M. redde
sig i sista akten kunna vi ej omförmäla, enär vi ville ha
minnet af hr M:s store landsman Tamagno kvar utan något
obehagligt skymmande. I denna akt lär ock fröken Selma
Ek ha lemnat en vacker prestation, hvilket vi, tacksamma
för mången konstnjutning, gärna vilja utbasuna. Hvad
öfrigt är är tystnad.
* *
Fru Dina Edling, en af de naturskönaste stämmor,
som tonat inom vår mer än sekelgamla operainrättning, har
tystnat som operasångerska, men gläder musikvärlden då
och då som konsertsångerska, visande att hennes röst, som
mot slutet af operatj ensten blef något maskstungen, nu åter
repat sig öch återvunnit mycket af forna dagars oförgätliga
charme, denna mörkröda bouqUet, fyllighet, arom och
tjusning, som Ludvig Norman brilj ant liknade vid gammal Clos
Vougeot, Bourgognevinernas drottning.
De konserter, som fru Edling numera gifver hvarje
höst, ha samma karaktär och publik som grefvinnan
Gra-bow Taubes vårkonserter: aristokratiens, plutokratiens och
artistvärldens blomma.
Utförandet blir af lätt insedda skäl på dessa konserter
la chose importante. Programmen kunna vara si och så.
Både fru Edling och grefvinnan Taube ha bjudit på
kammarmusik. Inte illa i och för sig. Men till större
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
