Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
len förfeladt i Musikakademiens vidsträckta skepp. De
exekverande må utgöra kammarmusikens corps d’élite, det
hjälper inte, det räcker ej till. Genren är till sin
konsistens intim, dess lina behag förflyktar i vida livalf.
Det var därföre, som hrr Aulins och Stenhammars
Brahms-sonat på Dina Edlings senaste konsert tog sig
mycket sämre ut än hr Aulins sentimentala Andante och — som
en tidning bona fide sade — “inåtvändå“ Tarantella (en
inåtvänd Tarantella — bone Deus!) Men hr Aulins
småsaker — hur än de nu voro —- tillhörde den konsertanta
vjrtuosgrenen, de passade till program och lokal — voilå!
Fru Edling öppnade konserten med ett stilriktigt
utförande af altsolot i Normans i vissa partier inspirerade, i
andra mer jordiska komposition till den sköna
medeltids-hymnen: Rosa rörans bonitatem. Körens möjliga
förtjen-ster annullerades af ett stötigt, desillusioneran.de
pianoaccom-pagnement. Då orkestermusik ej ingick i programmet, borde
här orgel ha användts. Bra lätt att inse! Men vidare!
Äfven “Hjärtesorg“, Södermans tindrande lilla juvel,
mår ej väl af pianoaccompagnement, rätt orkestralt
koncipierad som den är. Fru Edlings sedan gammalt välkända,
varma och rörande soloföredrag fick här uppväga mycket.
Och gjorde så.
En aria af Handel hade varit mer välkommen än den
Bononcini, Händeis gamla rival, ,som fru Edling i n:r 2
bjöd på. Mer å la Händel skulle ock föredraget varit. Fru
Edling har ofta i Händels oratorier själf visat hur slika
arior skola sjungas. Och när man sjunger Schubert och
Schumann sa som Dina Edling —- hvi då sjunga Peterson
— Berger och Ries, och när man sjunger Geijer,
Josephson, Söderman och A. F. Lindblad så som denna
mäster-sångerska — hvarför då endast sjunga “Det vet ingen- af
Hallström, äfven af konstsyster Mathilda använd till dessert
och sålunda ej alls förbluffande?
Hvarför! Månn pilen tog? Ja det vet ingen!
Grefvinnan Taube sjöng Geijers Natthimmel —
hvarom vi en gång offentligt bedt henne; vi tacka ödmjukast,
det var vackert nog, men — fröken Eugenie Claèson,
gref-vinnans utmärkta och vana accompagnatrice, saknades. Ja,
rent ut, den kraftfulla fru professorska, som spelade piano
under grefvinnans sång, höll på och förderfva hela
Natthimmeln för grefvinnan och publiken.
Föga balancerades denna malheur af “Voici la brise“,
en professorlig étude i genre Saint-Saèns—Joncières—
ilassenet, emellertid con amore e con maèstria föredragen
af den hänförande sångerskan, hvars sköna sopran och
bedårande sång måhända skulle kunna öfverskyla både
“Gub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
