Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io7
ben No ack “ och. ”Necken han h vilar på böljan blå”. En
annan gång till omvexling med “Lago” eller “Ika” eller
“Gerda F.“ o. s. v. o. s. v.
Mycket applåderades den stora duon ur “Norma”.
Visserligen ej utan skäl. Men: här funnos två Adalgisor
och ingen Norma. Och det är allt ett aber vid en duo.
Både Mathilda Grabovv och Dina Niehoff ha varit utmärkta
Adalgisor i Bellinis mästerverk, men som Norma har det
väl aldrig fallit någon in tänka sig någondera. Minst den
förstnämnda, hvars veka stämma och erotiskt smekande
föredrag passa lika väl för den unga, blyga, ömma
Adal-gisa, som illa för den storartade, kraftfulla, heroiska Norma.
Fru Edlings starkare röst skulle väl nu bättre passat för
Normas parti, men hon saknar det högre register, som
denna kolossala uppgift fordrar och därför sjöngs nu
Nor-ma-duon af två utmärkta sångerskor — men af två
utmärkta Adalgisor ! Vår enda nuvarande något så när
acceptabla Norma — fru Östberg -—■ var just då på K.
Operan i färd att som fru Hunding bedraga hr Hunding med
sin tvillingbror, hr Bratbost, till fru Lindens förargelse,
men till stor gamman för hr Söderman, fru Rundberg och
alla Wagnerianer. (Spektaklet “Valkyrian”.)
En duett, som ypperligt egnar sig för våra nu
om-ordade f. d. primadonnor, är Friskyttens, och förtrollande
klang den också ur deras näktergalsstrupar på grefvinnan
Taubes senaste vårkonsert. Med den konserten firade den
firade sångerskan sitt kvartsekels jubileum. Otroligt men
sannt! Och funnes ej Svea garde, skulle hon kunnat fira
det å sin rätta valplats: leksakhandlaren Cornelii magasin
i Nürnberg. Svea garde var enda hindret. Ty apparition,
lif, eld finnes ännu till fullkomlig illusion för den lilla täcka
sömmerskan Berthe, hvarmed Mathilda Grabow för 25 år
sedan — 25! — började raden af sina triumfer på k.
operascenen.
Som sömmerska. Ty på blygsamman poster hade hon
förut tillhört teatern. Redan 1861 som lilla minsta elfvan
Senapskorn i Midsommarnatts drömmen och sedan på
60:ta-le midt och slut i flera andra roler, Karin i Engelbrekt
t. ex. “Lilla Grabow“ stod på bord och sjöng i Stockholms
salonger, sjöng och drillade som ett dussin lärkor ihop,
matades med smicker och konfekt och profeterades att med
tiden bli — rakt ingenting. Underbarn gå förlorade,
mur-rade de som sade sig mest klarsynta. Fru Stenhammar
och fröken Willman voro af annan mening. Den förra
anade hela vidden af röstens möjligheter och den senare
grät som ett barn åt den 13-åriga Mathildas egendomliga
sång: glödande, trånande, hjertesnärjande som Florens’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
