Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Af brottet är ock stort ocli kännbart, när man från dessa
lefvande sent förgätna minnen och intryck af Eleonora
Duses fint nobla, genialiska konstnärlighet går öfver till och
har att återframkalla de intryck, man mottagit af våra
teatrars prestationer under senaste månader. Det kännes
så, som det måste kännas, om man efter en stunds
njut-ningsfull samvaro i en liten fin utsökt krets af angenäma
genialiska, till sätt, konversation och åskådningar nobelt
aristokratiska personligheter hade att ge sig öfver i ett
större sällskap, där man visserligen, om lyckan vore god,
kunde, åtminstone stundtals, räkna på att få tiden att gå
ganska behagligt och underhållande tillsammans med många
därvarande belefvade och intelligenta personer, som om än
af den aktningsvärdaste art, ja t. o. m. kanske med flera
tydliga aristokratiska tendenser i kynnet, ändock på det
stora hela taget vore och förblefve bourgeois i sätt och
åskådningar, medan man dessutom litet emellanåt finge göra
erfarenhet om att sällskapet för öfrigt vore mycket blandadt.
Antalet af de äfven af mig sedan senast beskådade
teaterföreställningarna är ganska ansenligt. Däribland finnes dock
intet hvad program eller spel beträffar af särdeles
entusiasmerande beskaffenhet. Somt har visserligen varit mycket
respektabelt, men föga eller intet därutöfver, och man torde
därför utan några större betänkligheter kunna tämligen
summariskt genomgå samlingen. Det obetingadt lustigaste
af allt, hvad våra teaterinstitutioner uppfört nu på senare
tiden, har ock icke uppförts på själfva scenen, ty det är
och förblir dock de något farsartade sedekomedier, som
representeras af direktörs- och regissörsvalsinteriörerna vid
Dramatiska teatern, och jag vågar därför hos redaktionen
af Nordisk Revy tinga på nödigt utrymme här nedan för
en okonstlad anmälan af dessa dramatiska matinéer.
De eljest af mig afsedda programmen ha varit, på
Dramatiska teatern: “I brist på bevis", “Damernas vän“
och “Talismanen“; på Vasateatern “Sacha“ och “Fernands
giftermål“ samt på Södra teatern “Trilby“ och Lindbergska
sällskapets “ Gengångare “.
“I brist på bevis“ är af samme förf, som “Tanquerays
andra hustru", och hade Dramatiska teaterns direktör, som
var i tillfälle att välja mellan de båda pjeserna, accepterat
den förra och ratat den senare, hvilken dom dock ej behöfver
precis ha sin orsak i bristande omdömesförmåga, utan
snarare otur. I högsta grad osäkert är emellertid, om det som
Dramatiska teatern med sina nuvarande resurser hade
knn-nat göra af den kvinliga hufvu drollen uti “Tanquerays
andra hustru“ blifvit något att egentligen skryta med,
åtminstone hade det helt säkert blifvit färglöst och tungt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
