Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
liagligt fru Seelig-Lundbergs diktion, som i följd af
talorganets ursprungliga benägenhet för läspning och dess
elev-artade utbildning ännu har och förmodligen alltjämt
kommer att behålla något outveckladt och icke färdigt öfver
sig, som inte borde tolereras hos en så pass framskjuten
eller framträngande artist vid en scen som gör anspråk på
att vara en rangscen.
“Damernas vän“ som pjes och hr Frèdrikson som
“damernas vän“ hade ett visst tycke; man saknade hos
båda den rätta fräschheten och verven. Det var något
urblekt och åldrande öfver både pjes och aktör. De hade
båda bestämdt varit mera till sin fördel för några år sedan.
Härmed vore emellertid ipke min mening att vilja förneka
hvarken att pjesen i och för sig genom sin spiritualitet var
underhållande eller att hr Fredriksons skådespelarekonst nu
uti “Damernas vän“ tedde sig mycket hfskraftigare och mer
till sin fördel, än det en tid bortåt kan sägas ha varit fallet.
Men den minnesvärdaste och erkännansvärdaste konstnärliga
prestationen var fru Sandells på samma gång intagande
och energiska utförande af sin roll.
Om “Talismanen“ skulle jag hälst önskat att redan
denna gång yttra mig utförligare, men skall söka
åter-komma både till pjes och spel, ehuru jag bekänner att jag
vid premieren fann de två första akterna ganska
ointressanta och först under de båda senare akterna lifligare
berördes. Men läser man Daniel Fallströms stämningsfulla,
smidiga öfversättning, mottager man ett vida fördelaktigare
och intressantare intryck och lär sig att skatta ganska högt
både styckets fond af känsla och poesi och den satir, det
rymmer. Utförandet af stycket var vid premieren
visserligen mycket redbart och omsorgsfullt, men mäktade icke
få fram den karakteristiska nyansering, den hänryckande
stämningsfulla poesi eller den saftiga komik, man hade
kunnat begära och i utbyte hvaremot man gärna hade
försakat något af de röstresursernas storartade kraftprof,
hvarmed somliga, särskildt hr Skånberg, excellerade. Orättvist
vore emellertid att förbigå, att denne nu namngifne artist
var ovanligt till sin fördel och mången gång var verkligt
imponerande i sin framställning. Likaså gjorde hr Palmes
lyrik och känsloutbrott sig. med stor framgång gällande.
Hr Hillberg, hvilken användes alldeles för litet i år,
briljerade — vore jag frestad påstå —i en biroll med sin
karakteriserings- och individualiseringstalang. Det är i
huf-vudstaden nästan eller alldeles renons på skådespelerskor
af lyrisk naturell, och fru Hartmann förmådde icke
framkalla den rätta lyriska, innerliga stämningen. Ibland var
hon ock kanske något för konfektsöt, men hon var i allt fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
