Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
förtjusande genom sitt friska ungdomliga utseende, något
hvari ingen annan härvarande aktris torde kunnat upptaga
täflan med henne.
Grabow hade försett stycket med vackra, stilenliga
dekorationer och som direktörens, ej associationens “envoyé
extraordinarie et plénipotentiaire“ hade hr Hamrin från
Berlin hithyrt en prydlig uppsättning af dräkter etc.
Men hvad tänker hr Fr. på att låta uppföra ett stycke
med detta innehåll på sin teater? Hr Fr., som af delikat
hänsyn till den aflägsna italienska regeringen ej tordes på
en italiensk pjes, hvari de kända italienska bankskandalerna
förekommo, går ändå och på en kgl. scen, i ganska många
hänseenden en hofteater, uppför en tysk pjes, som icke
blott är notoriskt och i allra högsta grad “missliebig“ för
den personlige vännen till teaterns och hr Fr:s höge
beskyddare, utan ock uppenbarligen är riktad mot samme
tyske kejsare och därjämte utgör en skarp satir mot
konungsligheten och hofmannaväsendet i allmänhet. Till sina
tendenser i det afseendet är “Talismanen“ icke en bit bättre
än z exempelvis “Lycko-Pers resa“ och jag skulle vilja se
den som komme med ett förslag om den pjesens upptagande
och icke af direktören afvisades med den hånfullaste och
öf-verlägsnaste kombination af armrörelse och axelryckning.
För vår ringa del skulle vi inte alls förundra oss, om h.
m:t skulle om “Talismanen“ säga hvad han lär ha sagt om
en viss snart återuppståndande originalpjes: “du kan ju ge
den, om du vill, men inte går jag och ser på den.“
För det i höstas återförvärfvade Geij erstamska
för-fattaranseendet hade det kanske varit mer passande, om
tydligare och ända från första stund hade framhållits pjesen
“Sachas“ egenskap af adoptivdotter till den G–mska Musan,
ty Sacha befans tillhöra en pjesgenre, för hvilken publik
och kritik i hufvudstaden ej längre ha någon egentlig smak.
Utförande och uppsättning bjödo samvetsgrant till att söka
hålla uppe stycket, men man har icke rått att begära det
omöjliga af fru Håkansson, hrr Svennberg, Eliasson m. 11.
Fru Håkanssons talang är ock alldeles för värdefull att
spillas bort på sådana saker som “ Artister “, “Sacha“ etc.
Vasa-teaterns andra program, “Fernands giftermål“, är ett
ganska kvickt och ofantligt roligt och lustigt stycke, som
redan visat sig långlifvadt och inom sin genre väl förtjänar
det. Det spelas ock med behörig rask fart och mycket
förtjänstfullt i synnerhet af hrr Ranft och V. Lundberg,
men äfven af fröknarna Rustan (dock onödigt simpel),
Borgström och Hamberg (denna senare uppenbarligen en
intelligent karaktärsskådespelerska, som alldeles för litet
användes).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
