Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svunnen lycka, af Anna Törnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78
minnen revanche. Stämningen öfver slottet, parkerna och
floden, som vi hade framför oss, där vi sutto ute på
terrassen, blef trolsk denna afton. Aldrig såg jag
underbarare månsken. Det väckte ej längtan eller trånad
eller sorgens vemod, som månsken oftast gör; det var
så idealiskt vackert att det stämde sinnet till harmoni.
Det ljus, det kastade öfver floden blef så diskret, ty
dimmor sväfvade framför månens skära i oafbruten flykt;
en dimmornas ystra lek och dans, hvars make jag aldrig
varit åskådare till hvarken förr eller senare.
Och fantasien väcktes till lif, och vi sutto kvar till
nattkylan kom och körde bort oss och drömde högt om
män och k vi nu or, som tömt lifsbägarens blandade
innehåll inom Hampton Cpurts murar. Det blef i synnerhet
Henrik VIILs olyckliga gemåler samt skönheterna vid
Karl II:s lättsinniga hof, som kommo fantasiens strängar
att vibrera; Frances Stewart, som förtrollade alla, från
kungen nedåt, log åter sitt tjusande leende, och vi
ondgjorde oss öfver fransmännen, som nändes. kalla
grefvin-nan de Grammont, den fordom så förgudade miss Hamilton,
för “den odrägliga engelskan“.
Nå — mins du den dagen, jag fick dig med mig upp
på British Museum — efter långt motstånd, ty du hade
ingen lust att gå på muséer och “se på sten“, som du
uttryckte dig, när du hade mig och den ännu grönskande
jorden att hålla dig till — men det var något, jag fått
i hufvudet, att jag ville du skulle se, ett mästerverk, som
du troligtvis aldrig lagt märke till.
Hvad du kom i skratt, när jag högtidligt ledde fram
dig till en miniatyrfaun, som endast händelsen gjorde, att
man kunde finna i hela denna mängd af grekiska statyer
och vaser. Men du fick gå in på, att den var ypperlig;
så liten han än var, hade mästaren dock förmått gifva
honom det mäst beundransvärda uttryck af lifslust på
samma gång som hvarje veck i hans leende ansikte var
fyldt af satir och intelligens. Du medgaf, man kunde
förälska sig uti en dylik “sten“ och kände dig frestad
bli tjuf.
Har du glömt eftermiddagen, vi tillbringade i
“Spa-nish exhibition“?
Jag ej.
Luftens värme denna afton, de tusentals röda, gula,
gröna små lampornas ljus, som kastade en magisk
belysning öfver den spanska kuliss-staden, öfver kiosker,
téhus och vinstugor, mandolinernas diskreta musik,
spanskornas mjuka rörelser i dansen, allt bidrog till att gifva
illusion af en natt i solig söder. Men den varmmättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
