Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Plikten att representera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
annan måttstock, fördelade grupperna sig efter hvad man kostade
på sig. Den, som kan ge en middag med tolf rätter och fem
gånger om året ställa till bal, kan inte på längden umgås med en
person som endast kan åstadkomma sex rätter och två baler —
och om han också skulle kunna det, sknlle den andre snart känna
sig besvärad af ett sådant umgänge. Så länge det går någorlunda
för sig, är man med och söker bevara skenet af välstånd, enär
eljest den kära fru gemålen kunde bli ond och döttrarne komma
med förgråtna ögon in till bordet; måhända hjälper man sig genom
en djärf spekulation öfver förlägenheten, måhända får den grant
uppklädda fröken tag i en rik friare. För öfrigt skulle krediten
lida, om man helt tvärt på ett uppseendeväckande sätt började
rätta mun efter matsäcken. Förr frågades icke efter hvad man
egde, utan efter sättet hvarpå man gaf ut sina pengar; nu för tiden
vill man tydligt höra guldklimparna och fordrar, om man skall taga
någon för god, att han visar sig vara solvent. Beviset härför skall
lämnas genom representerande, och emedan betalningsförmågan
förlänar socialt anseende, representerar man också och suckar endast
i all stillhet öfver, att man är tvungen att lefva öfver sina
tillgångar och söka ljuga i sina medmänniskor, att lefnadssättet motsvarar
de verkliga förhållandena. Är ändå inte., när allt kommer omkring,
denna nya vidskepelse ännu värre än den gamla.
Det var knapt värdt att allvarligt fästa sig vid den som en
på fåfängans marknad dominerande makt, så länge dess rike
för-blef inskränkt till de egentliga penningmänniskornas krets, som hvar
och en kunde lätt undvika, om det icke behagade honom. Men
den tiden är för längesedan förbi; den hastigt riktade bourgeosiens
exempel har efterföljts af andra klasser, som förr satte sin ära i
helt andra egenskaper än i uppkomlingsskryt, konstnärer,
vetenskapsmän, ämbetsmän. En konstnär ber att få bjuda på ett glas
öl och gästen undfägnas med kaviar, ostron öch fem sorters vin.
En professor säger åt en att komma och äta middag med honom
i hans familj ocfl prata i all gemytlighet, och man träffar därpå
sex, åtta andra gäster, tvingas att en och en half timmes tid
underhålla en dam, som man inte känner och som svärmar för tenorer
eller intresserar sig för basarer, och äta mer än man orkar och
dricka mer än man tål och slutligen gå sin färde trött och
missmodig, utan att ha talat ett förnuftigt ord med honom, som hade
inbjudit till ett gemytligt samspråk. En ämbetsman bjuder på supé
och gästen är nödsakad att omigen sätta i sig fisk, filet, efterrätter
och tarfligt rhenvin. Konstnären, vetenskapsmannen och
ämbetsmannen vilja som värdar icke se människor omkring sig, med hvilka
de kunna utbyta åsikter, nej: de vilja representera, de vilja visa
huru det går till hos dem, hvad de ha för gentilt umgänge och
hvad de kunna åstadkomma. Och hela denna exponerade
härlighet är därtill ofantligt ofta endast svindel; det går inte alls så till
hos de där människorna, som de vilja slå i oss, de närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
