Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Af smärre roller hade Bretigny kommit i alldeles orätta
händer: hr Brag lämpar sig själfklart icke till en elegant
förförisk ädling. Ang. de tre något lätta, unga
konservatoriele-verna, om hvilka Manon i i:sta akten litet afundsamt (eller
är det ironiskt?) yttrar: »hvad dessa damer äro vackra»! må
det vara nog att säga, det deras roller anförtrotts åt fru Rundberg
och fröknar Karlson och Lindegren.
Bättre lycka än med sina nyheter »Valkyrian» och »Manon>
har operans styrelse haft med åtskilliga af sina repriser, bland
hvilka må främst nämnas under hösten »Martha» och på
nyåret »Barberaren i Sevilla».
Som Figaro i Rossinis friska och intagand? buffaopera
debuterade löjtnant John Forsell och gjorde det med
oemotsäglig framgång. Hr F., som förfogar öfver en särdeles vacker
bariton, visserligen ej af ovanligare styrka, men böjlig och
vä! egaliserad, beredde en den angenämaste öfverraskning
genom den lätthet, med hvilken han utförde det mycket fordrande
sångpartiet med dess halsbrytande koloratur och oerhördt
snabba tempi; en särskildt mention honorable förtjänar hr F.
för sitt distinkta textuttal. Hvad spelet angår, har hr F. äfven
däråt egnat stor omsorg (lärer häri fått instruktion af Operans
f. d. främste kapacitet Anders Willman); det var alltigenom,
särskildt för en debutant, sällsynt ledigt och obesväradt. Hvad
hr F. saknade var en visserligen för denna roll mycket
väsentlig sak, näml, hvarje spår af humor; han var rörlig och ledig,
men egentligen icke rolig. Nå, enhvar är icke född till
komiker och äfven om hr F. icke blir någon acquisition för
buffa-facket, kan han göra stor nytta i partier sådana som
Alma-viva i Mozarts »Figaros bröllop» eller Kungen i »Leonora»
etc., för hvilka slags roller Operan, trots den rikliga tillgången
på baritonsångare, icke f. n. har någon representant. Hr F.,
som genomgått konservatoriet härstädes och kortare tid
studerat i Paris, påstås redan vara engagerad, hvartill vi
lyckönska både honom och Operan.
Fröken Petrini som Rosina briljerade med en alldeles
förträfflig sång; hennes talang som koloratursångerska är helt
enkelt beundransvärd, och i detta parti har hon godt tillfälle
att ge prof därpå. Stor skada, att icke aktionen trots all
liflighet var lika tilltalande.
Hr Strandberg, som de senare åren fått Almavivas parti
på sin lott, är som bekant icke skådespelare och borde
bestämdt icke tilldelas några större partier; när till denna brist
kommer, att han äfven vid utförandet af sångpartiet var mer
än tillåtligt undermålig, t. ex. i r,sta aktens serenad med dess
ständiga »åkande» på tonen, ett evigt staccato äfven där legato
är nödvändigt, osköna förslag före tonen, ett orimligt
textuttal och i allmänhet en vidunderligt vårdslös och slarfvig
kolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
