Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikrevy, af * * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
lyckad var hr’ Strandberg som den narraktige och sprättige
markisen; vare sig af oförmåga eller brist på uppfattning gaf
han sin roll ej en skymt af komisk anstrykning, hvarigenom
hela personen blef alldeles meningslös. Fröken Kragballe, som
framstälde den eftersökta herdinnan, Vårdrottningen, var
betänkligt stel och stereotyp samt hade ett vidunderligt uttal
af svenska språket. Fröken K. har knappt märkbart förkofrat
sig i det afseendet sedan sin debut och har likväl vistats här
minst 2 å 3 år. Det vore tid på, att hon gjorde sin vackra
röst’ och sin rätt goda sångkonst litet mer gällande genom
att vinnlägga sig om ett korrekt uttal af svenskan, så att man
slapp höra sådana uttryck som »lounden», »morgonstounden»,
de felaktiga uttalen af r och a etc. etc.
På det nya året har Operan gifvit 5 symfonikonserter,
af hvilka den första (i januari), spelårets 2:dra
symfonikonsert, utom symfoni af Haydn och Beethoven upptog en nyhet,
violinsonat af Dente, ett intressant och talangfullt arbete, i
vissa delar vackert melodiskt, men i andra väl öfverlastadt
med fiorityrer, som gåfvo exekutören åtskilligt att tänka på.
Denne, hr Ahlberg, en helt ung medlem af hofkapellet och
nyligen en af de mest lofvande eleverna vid konservatoriet,
gjorde emellertid sin sak mycket förtjänstfullt, ej endast
tekniskt, utan ock med mycken känsla i föredraget.
Den 3:dje symfonikonserten (i mars) bjöd endast på gamla
bekanta: Mozarts d-dursymfoni, Smetanas förträffliga
tonmålning »Moldau», som under fjoråret spelades 2 ggr, Saint-Saèns
C-mollkonsert, under senare år här spelad, bland annat af
Carrenno, samt som en hyllning åt Fritz Arlbergs minne hans
ballad »Sten Sture», präktigt föredragen af en bland
tonsättarens elever, hr Lundqvist. Det hufvudsakliga intresset vid
denna konsert låg således i uppträdandet af den helt unge
norske pianisten Martin Knutzen, som visade sig vara en
redan framstående konstnär. En ärlig uppfattning, en god rytmik,
ett snarare klart och redigt än elegant anslag, en högst
betydande teknik renderade honom lifligt bifall i nämnda konsert;
däremot skulle man kunna önska mer poesi, mer lätthet, mer
elegans i de nummer af Chopin, som han utförde. Särdeles
väl exekverades ett par stycken af A. Backer, och briljant
extranumret, Griegs »Troldtog».
Den mest intressanta af spelårets symfonikonserter var
den sista (på påskdagen), hvilken utom Beethovens
ungdomliga glada symfoni n:o 1 framförde två tilltalande nyheter, en
suite af Lalo, »Namouna», och Sindings symfoni i d-moll.
Mest intresserade den senare, ursprunglig som den är och
med geniets pregel öfver sig; där finns kraft och djärf
storslagenhet, men i tekniken saknas ej en viss tyngd. Särdeles
präktig är i:sta satsen och storartadt det sköna andantet, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
