Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Två finska premierer (A. Slotte, Halfdan skald; G. v. Numers, Pastor Jussilainen), af Arth. Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
tillika utkräfva hämd pä Berse, som en gång mördat Alves moder,
Isrid. Alve tviflar på att Svåfva vill följa honom, men Halfdan
försäkrar att hon är villig. För att bevisa detta ropar han henne
ut ur gästabudssalen där förmälningen just firas. Svåfva kommer
och förklarar sig beredd att följa, emedan hon tror att Halfdan
ändrat tankar och åstundar henne för egen räkning. Det uppstår
strid och Alve dräper Berse.
Då bjuder Halfdan striden upphöra och utropar Alve till
konung. Och stolt i känslan af sin seger frågar han hånfullt: »hvem
skall nu enligt Odins lag kräfva ut blodshämden?» Och svaret
kommer förr än han anar det. Alve kan icke öfverlefva sitt brott;
han gifver sig själf döden. Detta har Halfdan aldrig kunnat tänka
sig. Nu kommer Svåfva och manar honom till resan. Hon skall
icke öfvergifva honom, hon följer honom hvart än vägen bär. Men
för sista gången tillbakavisar han hennes kärlek, som synes honom
nästan som ett hån i denna stund, då »mans tro sviktar». Då höjer
Svåfva svärdet och stöter ned honom.
Halfdan är en banbrytare, en af dessa utvecklingens kykloper,
hvilka gå främst och med eld och svärd och blodsdåd värka för
nedrifvandet af det gamla och förlegade, det som måste undan för
att de, hvilka komma efter, skola få en grund att bygga upp
framtidens byggnad på. Något mera kan han icke göra. Byggandet
måste bli en annans sak. Ty hans medel ha varit dåliga, därför
kan ej hans värk äga bestånd. Han saknar den hjärtats höghet
och det ädla sinne som af en banbrytare gör en reformator. Lik
Moses får han aldrig beträda det utlofvade landets heliga jord.
Då han därför står vid sitt mål, då allt tyckes foga sig efter
hans vilja och hans dröm synes nära sitt förvärkligande, då drabbas
han af straffet. Och hans straff är Alves själfmord. Denna
handling kullkastar med ens allt hvad Halfdan arbetat på. Och nu,
när hans lifsvärk ligger krossadt för hans fötter, nu öppnas hans
ögon öch han ser klart att af den onda säd han utsått kan ej
häller af kastningen blifva annat än ond. Hela hans lif såskådning
vacklar. Han kan ej fatta den själshöghet som tvingar Alve att
bära hand på sig själf efter att ha dräpt sin fader. Han inser att
han saknar denna sedliga storhet, utan hvilken allt hvad han gör
slår öfver till brott, hade han ock de renaste afsigter. Och
han anar att han brutit mot Allfaders eviga lag, denne samma
Allfader, hos hvilken han sökt stöd under sin kamp mot de gamla
gudarna.
Han säger:
»Är människa så olik människa, att jag inte kan fatta, hvi
han gjorde detta? .... Är Loke så olik gudarne, att han icke
förstår det som är dygd utan blott det som är last? Med Allfaders
vilje är måhända Loke bunden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
