Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ett och annat om Grubbens gärde, detaljer ur Stockholms stads försörjningsväsende, af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Filialen var belägen vid n:o 49—51 Östgötagatan. Den
innehade samma lokal som den forna »militärsörjningen», hvilken
har en särskild plats i allmänna försörjningsanstaltens historia.
Genom en mörk, vederbörligen vaktad port inträder man
på en gård, belägen bakom ett plank, och själfva gården,
som är rymlig och ljus, företer genom sina små träd och
planteringar särdeles vid sommartid en relativt angenäm anblick.
På denna finnas en större och åtskilliga smärre byggnader,
hvilka alla se tämligen förfallna ut. Deras utseende
kontrastera egendomligt mot det behagliga intryck, besökaren får
af själfva gårdsplanen.
I dessa byggnader voro vid den tidpunkt, som antyddes,
inlogerade de till försörjning emottagna hjon, hvilka icke
kunnat få plats på själfva hufvudinrättningen vid Fleminggatan.
I början bodde dessa här till växlande antal endast cirka fyra
månader under den strängaste vintern. Sedermera utskrefvos
de från inrättningen och begagnade sig då af de ökade
tillfällen till arbetsförtjänst, som den blidare årstiden skänker.
Det synes, som om man då företrädesvis till annexet
förvisade sådana individer, om hvilka man kunde antaga, att de
skulle äga förmåga att åtminstone under en del af året
försörja sig själfva.
På den sista tiden, då denna filial var i bruk, hade
emellertid annexets hjon vistats där året rundt, och deras antal
belöpte sig vid det besök undertecknad då gjorde där, till 215,
fördelade på 8 logement. Ett af dessa var jämförelsevis
tilltalande. Det lämnade nämligen plats endast för fyra bäddar,
och dessas innehafvare kunde med allt skäl skatta sig lyckliga.
Vi kommo in i detta rum, som ej var belamradt med
öfver-flödiga möbler eller bekvämligheter. Golfvet var orent,
bäd-darne visade en häpnadsväckande smuts, och en kanariefågel,
som lämnat sin bur och flög omkring i rummet, gjorde pä
detta ställe ett egendomligt» intryck. Den vittnade om
människans outrotliga behof efter att dock äga något vid hvilket
hon kan fästa sina tankar och sitt intresse. Men när vi
kommo in i detta rum, drogo vi, i trots af dess allt annat än
behagliga utseende, en suck af lättnad. I den grad ohyggliga
voro de logement, vi förut hade passerat.
Vid annexet till Grubbens gärde var nämligen principen
— och vi antaga att den var liksom att den ännu är
nöd-tvungen — att använda hvarje alnsbredd i ett rum, där en
människa öfverhufvud kan ligga, genomförd till det yttersta.
Det vore dessutom orätt att säga, att man endast begagnat
sig af rummens längd och bredd. Att äfven höjden kan
användas, faller den besökande genast i ögonen. Vi veta, att
redan vid Grubbens gärde metoden att bygga en säng öfver
en annan fått en vidsträckt tillämpning. Men vid annexet var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
