Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö4
mindre sceniskt anlagdt koloraturstycke — en konsertaria,
en konsertvals — ty det är alldeles orätt att införa en
främmande opera i en annan opera, distraherande erfarna
åhörare, verkande ofattligt för mindre kunniga. Dessutom
har denna brilj anta skuggdans i tekniskt hänseende här på
senare år öfverlägset utförts af Arnoldson och Sembrick
samt i alla afseenden — äfven det poetiska själstecknande
dramatiska — af vår förnämsta sångerska, Mathilda
Gra-bov-Taube. Emellertid var fröken Petrinis Rosina i sin
helhet en af de bättre på vår kgl. scen, i rätt mycket
mätande sig med Berlineroperans excellenta Rosina, fru Herzog,
och betydligt öfverträffande danska operans, fröken Dons,
en sipp, tillsnörpt Rosina på 3 alnar och med många vacancer
i Rodes Variationer, som med allt för stort dödsförakt
ge-nomkrånglades i sångscenen.
Den nye Bartholo, hr Brag, tycktes oss ej gå upp mot
hr Strömberg, än mindre Uddman. För denne buffo fattas
allt för mycket saft, humor, initiativ, han spelar ofta
mycket torrt och tomt. Rösten är ej oäfven, men metoden
dess mer. En mer framstående basbuffo är k. operan af
nöden. Repertoiren Bartholo — Don Belflor — Osmin —
Dulcamara — Leporello — Falstaff—DonPasquale —
Cor-nelius — Malvolio etc. är på en gång så gedigen och så
populär att den alls ej bör vanvårdas vid ett konstinstitut,
allra minst med våra briljanta traditioner i den vägen:
Lasse Hjortsberg, Lasse Kinmanson, Uddman och Pelle
Janzon.
Hr Strandberg finner tydligen föga nöje i sitt embete
som sångare. Han öfvar sig så litet och går bakut. 1890
sjöng han Alma vivas präktiga rol långt bättre än nu,
der-emot eget nog spelar han fortfarande bra i denna rol,
hvilket han ju långt ifrån gör i så många andra. Det är
skada att hr S. ej mer sökey gå pappa Olle i spåren. Han
har haft många förutsättningar att bli mer än han är.
Man minnes hans uppsving under hr Ödmanns danska tid.
Men så kom denne, igen och så —> — - -
Ehuru hr Hallén redan är komplimenterad här ofvan,
måste vi ytterligare skänka en ros åt hans accompagnement,
som var lent och smidigt, då hr Hennebergs ofta nog är
hvarken det ena eller det andra. Detta försonar med de
Hallénska riksbekanta olyckorna, hvilka —- rysligt för hr
H.! — mest och värst drabbat hans älskade Wagners
dyrkade juveler. Nellie Melba sade en afton — dock uinutUe
est, o regina, renovare dolorem!“
Mycken dolor skänktes musikvännerna — helst de
äldre och de beresta — af det rysliga sätt hvarpå “Romeos^
150-jubileum firades: med en gasterande Romeo-karrikatyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
