Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
under också så komiskt gudsnådlig ut, att ordstäfvet “kär
som en klo ekar-katt“ osökt infann sig. Vi förvåna oss om
denne sångare skall behållas kvar. Må man då åtminstone
duktigt nedsätta biljettprisen vid’hans uppträdande!
För att åvägabringa Hugenotternas upptagande (för
denne dråplige Raoul!) måste fru Östberg lemna sin
bra-vur-rol, Drottningen af Valois, och nedstiga till hennes
hofdam, “den skönaste i Edert hof!“, det unga barnet
fröken Valentine de Saint-Bris. Mot en kapacitet som fru
O. vore det en onödig grymhet att fästa sig vid annat än
sången. Första aktens Valentine har blott att visa sig,
men den andra har ett svårt allegro. Detta attacherade
fru Ö. ej med nog bredd och föredrog det för kyligt.
Tredje aktens adagio fordrar mer kyrklig stil, mer
sväll-ning på de lägre tonerna, mer innerlighet, mindre stark
dramatik. Fortsättningen af duon gick bättre, rösten kom
nu bättre fram och de lysande stegringarna klungo
beun-dransvärdt — det långa höga C. lyckades utmärkt och
slutfallen gåfvos med all nödig ampleur och grandezza. An
mer höjde sig den lyriska prestationen i 4:de aktens duo.
Aldrig har fru Ö. lyckats få in så dramatisk klang i sin
för andra uppgifter skapade och tränade röst, aldrig heller
har hon sjungit så fint, så ömt, så rörande. Hade hon
blott sjungit med hr Ödmann som Raoul! Lestours de force
i denna syperba duo lyckades lika väl som de i 3:dje
akten och efter många år kom nu verklig glans och konst
in i denna del af rolen.
Var fru Östberg en i sången lyckad Valentine, så var
då hennes efterträderska som Margot mindre lycklig både
i sång och — särdeles — spel. Inte går det an att låta
Rosina så osminkadt gå igen i en opera-séria, låt vara att
andra aktens början är en idyll. Men ringaste stilkänsla
och takt borde ha sagt artisten att det ej passar sig låta
Na-varras drottning, smått kutryggig, löpa fram och åter nere
vid lamporna comme une divette de Café-Concert, ej heller
göra dessa sidosvängningar, som man gör i en francaise,
ej heller glömma, både rol, milieu och omgifning för de
koloraturer, man levererar och hvaraf man synes så
upptagen som en kokerska af eii svår omeletts gräddning.
Hur öfverlägset nonchalant, hur i stil med det hela, hur
kungligt elegant levererade ej Caroline Östberg sina
utsökta rullader. Ah! denna Margot måste vi ha igen, t. o. m.
för priset af ofvannämnda unga fröken de S. B.!
En rik applåd hugnade fröken P. efter arians
tonkaskader. Tänka vi oss dem på en konsert, så vinna de också,
ty i och för sig voro somliga riktiga små under af
rapi-ditet, precision och tungfärdighet. Särdeles le cheval de
bataille: staccatot. De nya grannlåterna lyckades nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
