Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det vandrande berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28i
liga samhällets undergång bryta in. Och de moderata
republikanerna pyntade skyndsamt ut sig för de tacksamma girondistrollerna.
Mr Léon Say exponerade sig själf i bengalisk belysning som den
rätte arftagaren af 1789 års stora grundsatser och hvarenda liten
opportunist åberopade sig åtminstone på Condorcet, i hvars utkast
till en författning alla fransmän fingo löfte om välstånd och sällhet.
Detta åberopande var måhända inte särdeles klokt, ty girondens
ljumma halfmesyrer förhjälpte en gång Bergets handlingskraftigare
män till seger, och rörelsen gick raskt fram öfver Condorcets,
Ver-guiauds och deras anhängares hufvud. Men för de egande måste
slagordet klinga lockande i öronen, och man frågar sig nyfiket,
hurudan den man väl kan se ut, som visserligen vacklande, men
ändock orubbligt hittills motstått det.
Han hette Léon Victor Auguste Bourgeois, är fransk
konseljpresident, och blir i maj fyrtiofem år. Det är en lustig slump, att
den man, för hvilken hela bourgeoisien darrar af ångest och raseri,
bär samma namn, som den samhällsklass, hvilken sedan Saint
Simons dagar har namn om sig att trångbröstadt gent emot det
arbetande folket representera kapitalets intressen. Mr Bourgeois hai
en normal ämbetsmannabana bakom sig, han har åtta år suttit i
deputeradekammaren och har enligt den dåliga seden uti den rena
parlamentarismens och den själfbelåtna byråkratiens länder
omväxlande förestått inrikes-, utrikes- och justitieministeriet; sedan han
på ett något omildt sätt offrat Berthelot, leder han numera under
patronat af furst Lobanow och den sluge reklammakaren
Mohren-heim Frankrikes yttre politik. Sålänge han förr i tiden måste
lämpa sig efter herrar Tirards, Freycinets och Loubets mer eller
mindre »moderata» åsikter, väckte han. icke någon egentlig
uppmärksamhet; först ett tal, som han höll i Bordeaux förlidet år
öfver samhällets plikt att sörja för de fattiga barn, som slutat i
folkskolan, gjorde honom observerad äfven i större kretsar. En minister,
som så vältaligt skildrade folkskolan som en liten af bränningar
omgifven ö i lifvets haf, som en arsenal, som endast kunde lämna
en utrustning för de första dagarne af den farliga färden, hyareftei
densamma behöfde kompletteras i andra hamnar, som måsfe med
omsorg anläggas, kunde icke vara någon dussinpolitiker utan socialt
förstånd. Nu veta vi, att mr Bourgeois är en ovanligt skicklig och
begåfvad politiker, att han, som icke genast efterföljde Faures
uppmaning, icke heller nu vill å tout prix sitta kvar i sitt ämbete, utan
vill förverkliga vissa idéer och att han sedan en längre tid tillbaka
är den förste minister, som betecknar ett märkligt skede i den
franska republikens utveckling.
I våra så kallade stora tidningar läser man visserligen
någonting annat. Enligt dem tillhör mr Bourgeois mänsklighetens afskum,
enligt dem är han en fåfäng lycksökare, en pajazzo, som icke
ta-ges på allvar af de otillgängliga storheter, som mellan åtta och
elfva bestämma värdet för Europa och hos Crispi och Stambulow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
