Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Det vandrande berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
och ej medlidande. Ju högre deras af svindleriets pengar gödda
koppel skälde, desto säkrare kände mr Bourgeois sig på sitt osäkra
säte. Småfolket, som vid valen fäller utslaget, måste säga sig: det
där är en minister som bekämpas af de mest korrumperade bland
de korrumperade; han stjäl nog inte och kommer nog att draga
fram tjufvame ur deras kryphål. Mr Bourgeois har med kraft
tagit itu med sydbaneskandalen, gripit den hederlige Arton i kragen
och aldrig befattat sig med smutsiga affärer: det skyddar honom
mot månget angrepp. Småfolket tror, att de ärliga människornas
herravälde återvändt, och bryr sig derför knappt om att vända på
hufvudet, då det heter att Hannibal eller, enligt Goupil, till och
med Catilina står framför portarna.
Står han verkligen redan framför portarna? Svaret är icke
alldeles så lätt att gifva, men det lönar alltid mödan att söka det.
Om man ser på den radikala ministerns handlingar, ser man inte
strax något synnerligen hotande symptom; men i den tendens,
som ligger bakom dessa handlingar, märker man snart en
anti-kapitalistisk makt. Frankrike har alltid varit landet för det första
steget, försökstationen för nya expriment: här utfunderades
universalmänniskan, den homunculus som i alla länder och i alla
tider blir densamma och med hvilken den mytiska naturrätten, den
städse och för alla lika, föddes; här tänktes ut samhällsfördraget och
de mänskliga rättigheternas dogmatik, här vågade Louis Napoleon
det första steget mot statssocialism — och här tyckes äfven den
demokratiska socialismen komma att bestå sitt första kraftprof. Mr
Bourgeois sade den 22 jan. i Lyon, att demokratien borde, om
den ville ha ett godt samvete, icke försumma att till de mänskliga
rättigheternas proklamation äntligen foga en lagtafla, hvarå
samhällets plikter mot människorna stodo upptecknade. Han står på
klasskampens mark och tillförsäkrar icke egendomen ett så
ovilkor-ligt skydd som till och med konventet ville, då det förklarade
égalité, liberté, süreté och propriétc vara rättsligt garanterade hvarje
fransman. Han har icke dolt sin sympati för glasblåsarne från
Carmaux och sin antipati för mr Resseguier, Frankrikes Stumm, han
utvidgar arbetarsyndikatens makt, han kämpar för obligatoriska
skiljedomstolar och försäkringstvång och har förhjälpt
inkomstskattens princip till seger. Det är visserligen ännu inte, som
hans motståndare vråla med gäll stämma, början till kollekthism,
men det är ett antimammonistiskt program, som mr Jaurès måste
lidelsefullt understödja och mr Say förbittradt bekämpa och som
senaten endast med förskräckelse kan se främjas. Mången
socialistisk djärfhet skulle ha förlåtits mr Bourgeois: projektet om
inkomstskatt var absolut oförlåtligt. Sedan den konstituerande
församlingen, som visade Frankrike vägen till beskattning af lösegendom,
anses hvarje uppträdande för en impöt sur le revenu som det
skamligaste nidingsdåd mot revolutionens upphöjda principer, hvilka
garantera den enskildes lugn och frihet; och det ur revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
