Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Politiska grupper och personager, af Kurt. II. Stockholmsbänken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
cerad, men som man trodde orubblig. Han var, ansåg man,
“en karl för sin hatt“, käck och stark och man trodde sig
kunna på honom som politiker tillämpa skaldens ord: “hans
hela värld var ärans fält, där stod han glad hvar han sig
ställt “.
En liten flyktig episod kan ofta ge en mycket mera
målande, och karakteristisk bild af en situation än en
omständlig beskrifning. Det var förlidet år, då valen till de
ständiga utskotten pågingo. Man höll på med valet till
statsutskottets ordinarie ledamöter. Det försiggår som
bekant strax efter valet till konstitutionsutskottet. Ur
konstitutionsutskottet hade då som en första underpant på
gamla landtmannapartiets kapitulation under det nya hr
Hedin uteslutits. Valsedlarne till statsutskottet lästes upp
den ena efter den andra; de buro alla v. Friesens namn.
Kring hans plats på främsta stockholmsbänken ströko då
formligt gnidande sig däremot med sitt allra som halaste
och inställsammaste småleende herrar Anders Persson i
Mörarp och Olof Jonsson i Hof. Med sitt forceradt
inställ-samma svansande kring hr v. Friesen ville de måhända
suggestera honom att lättare förlika sig med den förändrade
situationen, men man kunde i deras hala leende läsa
triumfen: han är vår, honom ha vi säkert i vårt våld. Hvad
som sedan skett har tyvärr gifvit dem rätt. Hr v. Friesen
satt där med nedslagna ögon och en viss generad rodnad
på kinderna. Jag känner ej hans tankar. Måhända tänkte
han på det tal han några månader förut hade hållit till ära
för hr A. Hedin, “arbetets och stridernas man“, och erinrade
sig kanske också dén gamle Runebergska dragonens ord,
som ville dela öde med den bepröfvade stridskamraten.
Åskådaren åtminstone var frestad att tänka de tankarna
på hr v. Friesens vägnar, ty det är svårt att föreställa sig,
att han skulle besitta den förut omnämda
landtmannapar-tistiska talangen “hjärtats oberoende“.
Det var vid’detta nu skildrade tillfälle, som den
lydnads-och underdånighetstraktat, hvarigenom hr v. Friesen
fullständigt stält sin själfständighet bch sin arbetskraft och
kapacitet i sina landtmannavänners tjänst, ratificerades, och
som det tyckes var traktaten uppgjord utan några förbehåll
från hans sida.
Hvilka fel än hr Hedin må ha, den manliga förtjänsten
har han dock alltid haft, att han har kämpat till sista man
för sin öfvertygelse och ej i tysthet och missmod
kapitulerat och gjort sig till fältflykting.
Flera finnas, som våga hvad den väl situerade,
oafsätt-lige tjänstemannen och ungkarlen hr v. Friesen numera icke
vågar: öppet och manligt träda upp för sin öfvertygelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
