Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*5
smidigt inställsam; hon var rent af bedårande. Skulle man
särskildt framhålla någon detalj af hennes spel, borde det
kanske i främsta rummet vara hennes entré i sista akten.
Närmast hennes vicomtesse har man att på den konstnärliga
rangskalan uti denna pjes plaeera hr Hagmans åldrige vivör,
hvilken var ett nytt prof på denne karaktärsskådespelares
mångsidiga habilitet. Men medan frkn Borgströms
prestation var en fullständig öfverklass-prestation, torde dock hr
Hagmans snarare böra anses tillhöra medelklassen. Ännu
afgjordare kan det sägas om hr Byströms framställning,
ehuru densamma för honom representerade ett öfverraskande
och betydande framsteg. De många olika skiftningarna
uti den ifrågavarande personens karaktär hade säkerligen
af en verkligt framstående karaktärsskådespelare
återgif-vits med öfverlägsnare intelligens och humor samt finare
känsla. Hr Byström hade dock i de stora hufvuddragen
sin uppgift väl fattad och afpassad. Detsamma kan
däremot’icke sägas om hr De Vahl och fru EUassoh. Det var
långa, långa stunder, då de, i synnerhet den förre, ej alls hade
klart för sig hvad meningen var. Det har varit dubbelt
retsamt att bevittna, huru hr De Vahl missuppfattade och
misskötte sin uppgift i pjesen i fråga samt sedan på
somliga håll fått mottaga superlativa loford. Både kritik —
åtminstone, en del — och publik ha uppenbarligen så att
säga försett sig på denne yngling; han behöfyer knapt
exempelvis som i “Det stora förslaget” mer än visa sig på
scenen, förrän kritiken blir lyrisk och finner att det är
som om en frisk vind uppenbarade sig. Genom sitt oaflåtliga
och i ovanligt stor skala bedrifna bortskämmande af denna
unge skådespelare ha kritik och publik gjort stor skada
och mäktigt medverkat till, att de lofvande anlagen och de
fördelaktiga förutsättningarna ej begagnas och utvecklas
som man hade all rätt att fordra. Det är bedröfligt med
våra teatrars resurser på sådana, som åtminstone på ett
något så när drägligt sätt kunna fylla unge mäns uppgifter.
I följd däraf ha nästan barockt uppdrifvits lönerna och
löneanspråken för sådana, men på samma gång nästan lika
Öf-verdrifvet i motsatt riktning drifvits ned anspråken på
arbete, teknik och konstnärsskap. Hr De A ahl har fastnat
i ett manér, som han endast med stor möda skall komma
ur, n. b. om han har nog ambition och energi att försöka
det. Det vore emellertid verklig skada, om hans anlag ej
skulle komma mer till heders, än de nu göra.
Hvad nu specielt rollen i fråga beträffar, verkade hr
De Vahl där som så ofta annars öfvervägande pojke i
stället för ung man. Därtill ibland något af skolpojke,
som råkat i klämma och ej vet huru han skall reda sig ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
