Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Paul Verlaine, af H. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
net af en absolut ny poesi, hvilken inom franska
diktkonsten har betydelsen af en upptäckt”.
Den nya skolans motståndare ha också undantagit Paul
Verlaine från det förakt, hvarmed de behandla symbolister
och dekadenter i allmänhet. Lemaitre, hvars lätta ironi
annars är farligare än det direkta motståndets klubbslag,
egnar honom en utomordentligt höfvisk och förstående
behandling. Till och med mera än Verlaines vänner har han
öfverskylt och tagit lätt på de förvillelser och den
oförmåga att lefva efter samhällets ordning, som gjort ett
olyckligt snille till föremål för klander af dem, som icke frestats
eller som förstått att synda med måtta.
En tanke, som ofta uttalats och som osökt stiger fram
för alla dem, som älska poesi och syssla därmed, är en
jämförelse mellan Verlaine och Frangois Villon, hvars fria,
friska vers, präglade af en våldsam individualitet, så i
yttringarna af glödande sinnlighet som af sorgsen
känslosamhet, gjort honom till en af dessa allenastående företeelser,
hvaraf det finnes några få— mycket få — i hvarje lands
litteratur. Erancois Villon (1431—1484) förde ett obundet
lif, som gick ända till kriminell upproriskhet mot lagarna:
han var en af dessa vildfågelsnaturer, som så lätt komma
att stå utanför samhällets skrankor, ’och det samma har
man sagt om Paul Verlaine.
Måhända ha- dock dessa berättelser om försvinnanden,
om äfventyr: om ett lif, gud vet af hvad medel, redan
fått den karakter af myter, som så lätt bilda sig kring
glänsande namn. I alla händelser talar det stora antal
arbeten Verlaine utgifvit om ett lif med en flitig penna i
handen, _ äfven om pennan emellanåt förts i en
landsvägs-grop eller yid ett kafés absintfläckade marmorbord.
Med några af Jules Lemaitres ord uppdrages båst en
kontur af Verlaines yttre lif och företeelse. Dessa ord,
h varåt’ kritikern gifvit en ton af tvekande föreställning,
upplysa mera om skalden än några magra fakta. T. ex.
att han föddes i Metz 1844; uppfostrades i Paris och efter
aflagd examen arbetade vid Coppées sida i något
departement; att han gifte sig medMdle Matilde Mottet och
skildes från henne omkring 1871; att han sedermera bodde
hos sin mor och efter dennas död blott hade tillfälliga
hem, ofta i en sjuksal, dit ett oregelbundet lit fört honom,
och att han dög den 8 januari nu i år. Han låg pa sm
lit de parade, höljd af blommor som han alltid älskat, och
med botfärdighetens emblem, det stora svarta krucifixet, pa
sitt insjunkna bröst.
“jag tänker mig den nya poesiens man som en undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
