Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Paul Verlaine, af H. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
tagsvarelse", skrifver Lemaitrè: “jag tänker mig honom
olärd. Kanske har han läst något (des vagues
humanis-mes), men han minnes det icke. Han har ett egendomligt
hufvud, med en Sokrates’ profil, en väldig panna, en
knö-lig hjässa — —. Han är ej civiliserad, han är okunnig
om lagarna och den vedertagna moralen. En dag
försvinner han; han har stigit utom det ordnade samhällets
råmärken. Jag sträcker min fantasi till det yttersta och
föreställer mig honom som Francois Villon bakom ett
fängelsegaller — —. Men hur socialt förnedrad han är, förblir
han uppriktig. Han ångrar sig lika enkelt som han
syndat. Han förblir i sin omvändelse som i sin synd helt och
hållet känslomänniska — —.Så återkommer han, men han
förstår att midt i samhället lefva som i fria naturen. —
Han handskas med språket efter sitt behag, icke som
de-stora skriftställarne, emedan han kan det; utan som ett
barn,, emedan han anar det. Ty han är ett barn, som har
musik i själen; och det finnes dagar, då han hör röster
som ingen före honom hört.“
År 1867 utgaf Verlaine sina första dikter Poémes
Sa-■turniens, och man har sagt om förstlingsarbetet, att det
var af en poet “som kunde skrifva vers och som läst
Bqudelaire“. Långt efteråt skrifver Verlaine själf därom:.
“Jag ursäktar min ungdom dess sminkade gengångare, som
ej var utan behag“ (i Parallélement)
Derpå följde 1869 Fetes Galantes, små snirklade, pretiösa
stycken, upplifvande en rokokotid, hvars landskap skimra,
i “Le calme clair de lune triste et beau, — Qui fait rèver
les oiseaux dans les arbres,— Et sangloter d^xtase les jets
dleau, — Les grands jets d^au sveltes parmi les marbres,
för att citera en berömd vers ’ däraf, och där - Columbine
piruetterar och Harlekin står i sin kända pose, på tå med
korsade fötter; där Tircis och Aminta sucka och vexla
ömma fraser. , v
År 1870 utkom La Bonne Chanson, en samling af de
kyskaste, finaste kärlekssånger. Här finnes ännu icke spår
af det upprördt passionerade, som sedan i den mognade
mannens diktning intager platsen jämte förkrosselse och
bön. Det är en yngling, som älskar vekt och svärmiskt,
och Charles Morice har rätt, då han kallar Bonne Chanson
en “brudbukett“. För att ge något begrepp om Verlaines
härliga verskonst ber jag att få citera serenaden, hvars
stämning af vår, doft, och kärlekslängtan är af
oefterhärmligt-välljud.
Det är ju hardt nära omöjligt att på annat språk återge,.
hvad en mästarehand skapat af lyrisk vers, men för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
