Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Paul Verlaine, af H. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
få, som ej äro fullt mäktiga franska språket, liar jag
bifogat en öfversattning, hvilken här som annorstädes ej vill
annat än vara ordagrann.
La lune blanche Den hvita månen
luit dans les bois;, lyser i skogarna:
de chaque branche och från hvar gren
part une voix höres en röst
sons la ramée — –- emellan bladen ....
O bien aimée! Ack, älskade!
L’étang refiète, Och dammen speglar
profond miroir, Uti sitt djup
la silhouette blott silhuetten
du saule noir. af dunkel pil.
oü le vent pleure................ deri vinden suckar ....
Révons; c’est 1’heure! Dröm; det är stunden dertill
Un vaste et ten dre Oändlig, stilla
apaisement nedstiger friden
semble descendre från himlarunden,
au iirmament den stjernan målar
que 1’astre irise .... med regnbågsglans . . .
C’est 1’heure exquise! Det är utsökt sällhets stund.
Efter Bonne Chanson, efter giftermålet kom
skilsmes-san. Ungdomens sorglösa tid var förbi, lidandets började.
Man märker detta så väl i Romances sans paroles, som helt
obeaktad utkom i en liten upplaga om 100 exemplar från
ett landsorts förlag. Det är djupt vemodiga, målande
smådikter. Ariettes oubliées, Paysages beiges, Aquarelles. Bland
de första finns den, man kan väl säga, ryktbara dikt,
hvilken visar den smekande klangen hos Verlaines i mollton
stämda lyra: Il pleure dans mon coeur, eomme il lAeut sur
la ville, och den djupt förtvifiade och lika ofta anförda:
O, triste, triste etait mqn.dme — ä cause, å cause dune
femme. Någon gång slår melankolien om till vild
lustighet såsom uti Dansons la gigue, en besviken kärleks
ironiska utrop. n . _T . .
En lång tid, från 1874 till 1881, hördes ej A erlames
röst, han drack af “njutningens skål", men fann blott gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
