Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Adeln som sociologiskt problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf står ett antal familjer, hvilka i följd af kejserlig ynnest och
af gammal tradition fått sin plats i riksfursteståndet: Metternich,
Schwarzenberg, Thurn und Taxis etc. För det tredje har man
att inrangera dit .namn, hvilka utan att någonsin innehaft någon
suveränitet endast på grund af sin titel förts dit: Hatzfeld,
Caro-lath, Bismarck m. fl. Men nu är hvar och en af dessa
afdelnin-gar i och för sig brokig nog. Det heliga romerska riket har
genom sin underbara blandning af godtycklighet och pedanteri
åstadkommit ett fursteproletariat, hvars like verlden icke sett. Heinrich
von Treitschke har med eldskrift tecknat »de tyska furstarnes
gud-och rättslösa, suveränitetssvindel» — uttrycket härstammar från
Bismarck t—-, och huru vid rikets sammanstörtande innehafvarne voro
i många afseenden beskaffade, kan man läsa i Häussers Tysklands
historia. »Grefven af Leiningen-Guntersblum, hvilken 1774 dog
som den siste af sin ätt, blef fängslad och afsatt för förskräcklig
hädelse mot gud, mordattentat, giftblandningar, tvegiftc,
majestätsbrott, förtryck mot undersåtar och otillåtlig misshandel af
främmande, till och med af andliga personer; den siste vild- och
rhen-grefven Karl Magnus blef inspärrad för erkända bedrägerier,
oför-svailiga missbruk af sin myndighet som landsherre samt
mångfaldigat begångna, befalda och tillåtna förfalskningar.» Då slog med
ens på Josef H:s initiativ blixten ned. Eljest skyddade respekten
för »suveräniteten» äfven sådana herrar för hvarje slags näpst.
Och då det nu i de olika frederna vid århundradets slut gälde att
bestämma hvem som skulle stå kvar i fursteståndet och hvem som
skulle sjunka ned till högadeln, då kom det lika litet an på ättens
föregående uppförande som på områdets betydenhet. Då
upp-lefde man åter hvad Mommsen säger om de orientaliska
furstarnes snyltande vid de romerska senatorernas dörrar: »att aldrig
tigges skamlösare, än då furstar antichambrera». De till furstar
upp-Iföjde brefbärarna Thurn und Taxis räddades — visserligen icke
för beständigt — genom sina underhandlares fylda penningpåsar;
medan den förnäma dynastien Fürstenberg, som visserligen äfven
födt Strassburgs förrädare, förlorade sitt icke utan ära utöfvadé
herredöme, erhöllo Lippe och Reuss en gagnlös förlängning af sin
skensuveränitet. »77 faut les avaler tous» tillropade den hederlige
Gagern den utländske underhandlaren. För honom kom det
verkligen an- på »legitimiteten», för stormakterna’ var ordet endast en
leksak; Samtidigt tillintetgjorde de den äldsta staten i kristenheten,
republiken Venedig, och skapade ett högst illegitimt konungadöme,
Nederländerna.
Sålunda uppkom genom hvarjehanda förskjutningar den tyska
adelsklassens »ståndsherrar» *: de ätter, som icke längre kunde
åstad
* Furstar eller grefvar, hvilkas förfäder varit suveräna, men förlorat
suve-läniteten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
