Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Adeln som sociologiskt problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
komma nödig-a medel för att upprätthålla en i många afseenden
genom missbruk förvärfvad bedräglig sjelfständighet, trängdes ned i
en mellanställning. De behöllo ännu det privilegiet, att de
regerande husen kunde ingå jämbördiga äktenskap med dem; dessutom
erhöllo de en ärftlig plats i första kammaren och några andra
företrädesrättigheter, men för öfrigt skilde de sig i intet afseende från
blott utnämda titulärfurstar som Blücher och Wiede. Och rätten
till connubium hade föga att betyda. I regeln gifte sig
prinsessorna af regerande hus in i andra regerande hus; och å andra
sidan hade furstarne förut ofta nog tillkämpat sig jämbördighet för
barnen af sina »mesallianser». Furstarne af Anhalt härstamma i
rätt nedstigande led från en apotekare. Det oaktadt har nog det
offentliga erkännandet af jämbördighet för mången detroniserad
herre varit balsam för den sjuka, själen; det var dock en
bekräftelse på, att han vore något för mer än den vanliga säteriade n.
Begreppet adel och högadel är ett relativt begrepp; under vissa
omständigheter kan äfven ett krönt hufvud komma långt ned i
rangordningen. Då Napoleon och Alexander voro i Erfurt, var det
endast för dem som man slog tre trumhvirflar; af förbiseende gjorde
en skyltvakt det äfven en gång för konungen af Württemberg, då
ropade den vakthafvande officeren förargad: -»Taisez-vous, ce nest
qu’un roi».
Man ser på detta enda exempel af den tyska högadeln, hur
omöjligt det är att reducera så komplicerade formationer till en enda
formel. Den tyska högadeln är hvarken summan af förut
regerande furstar eller sammanfattningen af de mäktigaste och
förnämsta eller äldsta adelsfamiljer ej häller ett historiskt urval af
landets adel. Familjer, som icke tillhöra högadeln, kunna vara mera
ansedda och berömda än mången f. d. suverän furstefamilj; så ha
i Preussen ätterna Dohna, Schwerin, Kleist i statslifvet spelat en
helt annan roll än den - högadliga familjen Lynar eller Hatzfeld.
Familjen Wedel har till och med en gång varit suverän, och skulle
högadeln representera landsadeln, så finge där icke familjerna
Ar-nim och Bülow saknas.
Men sjelfva detta fenomen, att högadeln ingenstädes är
enhetlig, förblir märkvärdigt nog. Våra dagars historieforskning har
icke konstaterat något faktum säkrare än att ingenstädes i världen
finnes en enhetlig början. Ingen ras är oblandad och ingen
institution låter sig förstås endast ur en synpunkt. Alla teorier, som
låta stånden från andlig eller social ståndpunkt gä helt enkelt öfver
i hvarandra, stranda på den historiska insikten om ståndens
sammanblandning och plats vid sidan af hvarandra.
Det låter ju helt vackert, då den konservativa teorien
definierar adeln såsom den af gud åsyftade förmedlingen mellan furste
och folk; och på den engelska adeln eger det ju sin tillämpning,
emedan dess toppar––––exempelvis markisen af Lorne eller
hertigen af Fife — ingå’ med konungahuset jämbördiga äktenskap»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
