Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En Upsala-kvartett (poem) - Paupertas, af Oskar Tidström - Slagna, af Oskar Tidström - Höst, av H. M. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Allt högre glöden i ögat brann,
mellan tänderna orden gnissla :
»Du väldige son, du ludne man!
När, när skall din pipa hvissla?»
»Du åt af mor dins mögliga bröd,
blef stark och sköt fort i växten.
När, när skall den duken du hissa rödT
där vår frihet flammar som texten?»
»Du tager sparkai’ som hvardagskost,
jag smider dig nya vapen.
Men förr får din dyrk frätas upp af rost
än bli vägen ur fångenskapen.»
»Du dumma jätte, min sista skärf
jag spart till förtryckets mina.
Men förr blir bomben ditt eget fördärf,
än sol på din bragd skall skina!»
Med knutna näfvar och skakande hår
står gumman. Blusmannen sänker
pannan — och tyst, som han kom, han
gar-Hvem vet de tankar han tänker?
Oskar Tidström.
Slagna.
Tankarna såg jag, en väldig här,
till strids i gryningen tåga.
Det glänste pikar, det blänkte gevär,
på kinder slog harmen i låga.
Korparna hör jag höja sitt skri
i kväll öfver alla de skjutna.
En slagen skara drar trött mig förbi
med harmens pikar brutna.
Oskar Tidström.
Höst.
Nu sjunga granarna sorgesång
och det går j ämm er skri ■ genom snåren;
Och trollen smyga sin tassande gång
och älfvorna gråta vid båren.
Och hafvet dånar sin dofva sorg
i dystra toner mot skärens borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
