Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den Kant-Laplaceska världshypotesen, af N. V. E. Nordenmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
likhet med Kants har fått namnet den Kant-Laplacé’ska. Det
torde emellertid icke ligga någon öfverdrift i det påståendet, att
denna naturvetenskapliga upptäckt och Darwins om det naturliga
urvalet och arternas uppkomst tryckt en säregen prägel på vårt
-århundrade och haft ett stort inflytande och betydelse i kulturelt
hänseende.
Ty till sina hufvuddrag måste vi ännu den dag som i dag
är anse Laplace’s teori vara ett oomkullrunkeligt resultat af den
astronomiska forskningen med afseende på världarnes dunkla
förhistoria. Flere invändningar och anmärkningar kunna emellertid
framställas mot denna hypotes. Den viktigaste bland dessa torde
vara den att de yttersta, senast upptäckta planeternas, Neptunus’
och Uranus’, månar ej rotera i samma led som de öfriga kropparne
i systemet. En fransk nu lefvande astronom, Faye, har sökt, ehuru
ej fullt tillfredsställande förklara detta. Emellertid torde nog denna
liksom andra jämförelsevis obetydliga afvikelser, kunna finna sin
förklaring utan att man behöfver förkasta hela den epokgörande
hypotesen.
A andra sidan blir det likväl nödvändigt att i enlighet med
-de efter Laplace’s tid gjorde upptäckterna inom värmeläran något
modifiera denna världsteori. En sats i värmeläran säger, att det i
naturen förhandenvarande kraftförrådet är oföränderligt detsamma
och kan ej förökas eller förminskas. De former, under hvilka det
kan uppträda, kunna dock växla, men dess kvantum, värdsaltets
-energi är oföränderligt lika stort. Det ursprungliga kraftförrådet
har därför under tidernas lopp förrättat det mäst olikartade arbete
och öfvergått i de mångfaldigaste former af rörelse, i värme, i ljus,
i kemiska föreningar, i elektricitet, i magnetism. Vi skola taga ett
exempel från det dagliga lifvet för att bättre förstå saken.
—-.Smeden lyfter en slägga med sin seniga arm; han har sålunda utfört
ett visst arbete. Har den kraft, som härför erfordras, gått
fullständigt förlorad? Ingalunda; när han åter låter släggan falla mot
städet, kännes både slägga och städ varma. Hans i armen
magasinerade kraftförråd har sålunda till en del omsatts i värme. Vi
inse sålunda, att vi ej i likhet med Laplace böra antaga, att ursolen
vid tidens början besatt någon högre temperatur, utan att hon
fastmera ej ännu omsatt något at sin energi i värme; dennas
små-partiklar eger likväl sitt gifna kraftförråd. Då dessa började röra
sig, och urnebulosans indirekt i följd häraf genom utstrålning i
rymden sammandraga sig, så uträttades ett visst arbete, som
förvandlades till värme.
Man kan nu göra sig den frågan: skola vi uppfatta denna
lära om världens uppkomst som ett oryggligt vetenskapligt faktum
-eller som ett resultat af forskningen, hvilket vetenskapen gör mer
-eller mindre trovärdigt. Det vore förmätet att påstå det förra, och
vi måste anse det senare antagandet riktigare, men alla företeelser
i naturen tala för denna nebularhypotes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
