Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hvad forntiden lär oss, af F. Max Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
allesammans från Fenicien och Egypten. Hela Asien, med
undantag af den del, som står under kinesiskt inflytande, Europa,
Amerika och Australien skrifva, för så vidt de öfver hufvud skrifva,
egyptiska hieroglyfer; traditionens kedja är här aldrig af bruten, och
utvecklingens ström är här lika fullständig som någonsin annars.
Läs- och skrifkonsten har således kommit till oss från det
gamla Egypten. Men hvarifrån ha vi fått vår räknekonst?
Därmed menar jag då icke endast våra räkneord eller vår kunskap
om att två gånger två är fyra. Den kunskapen har uppväxt på
inhemsk botten och kan följas tillbaka ända till det gemensamma
ariska urhemmet, hvarifrån vårt språk och därmed äfven hela vårt
andliga arf härstammar. Jag menar våra siffror. Det fins många
folk, som ha egna räkneord, men inga siffror, och återigen andra som
t. ex. Chiquitosi Columbia, hvilka väl kunna räkna på fingrarna,
men icke ega några räkneord. Så berättas åtminstone af resande
som besökt dem. Vidare fins det folk, som ega ett ganska
fullständigt system af räkneord, men som för sitt skriftliga räknande
äro uteslutande hänvisade till en räknetafla eller till sådana enkla
streckkombinationer, som vi finna i Egypten, Fenicien, Babylon,
Kina, Indien och till och med bland Amerikas rödskinn. Och
åter igen andra, hvilka som grekerna och hinduerna under vissa
förhållanden använda alfabetets bokstäfver till räknetecken.
Det låter tänka sig, att ett räknande med sådana hjelpmedel
aldrig skulle kunnat höja sig till sin nuvarande fulländning, om
ej någon då hade uppfunnit våra räknetecken. Men hvarifrån ha
vi bekommit dessa? Vi kalla dem arabiska siffror och det säger
redan nog. Men araberna kalla dem indiska siffror, och det
be-höfver lika litet någon förklaring. Vi ha fått våra siffror från
araberna i Spanien, och till dem kommo de från Indien, och om
man tänker efter huru vi skulle reda oss utan våra siffror från ett
till nio, så måste man erkänna, att vi stå i lika stor
tacksamhetsskuld till Indien för vår räknekonst som till Egypten för konsten
att läsa och skrifva. Då man emellanåt berättar mig att hinduerna
endast varit drömmare och aldrig skulle kunnat uppfinna något så
nyttigt som våra ångmaskiner och elektriska telegrafer, då berättar
jag för mina vänner, att de ha uppfunnit något, hvarförutan
mekanikens och. elektromagnetismens vetenskaper aldrig hade kunnat bli
hvad de äro, något hvarförutan vi aldrig hade fått några
ångmaskiner eller elektriska telegrafer —: att de uppfunnit våra siffror
från i till 9, ja ännu mer att de också uppfunnit nollan, tecknet
för intet, en af de nyttigaste uppfinningar som någonsin blifvit
gjorda, hvilket hvarje matematiker kan bekräfta.
Må vi således ihågkomma, hvad vi lärt af forntiden. Läsa
och skrifva ha vi lärt af Egypten och räkna at Indien. Sa mycket
om de tre välbekanta kunskapselementerna.
Men än mera. Äro vi egyptier, hvar gång vi läsa och skrifva,
och indier, då vi syssla med våra inkomster och utgifter, så be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
